Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69. ' 15 ansluta sig till motionärernas förslag, att för samtliga dessa kronofastigheter 1932 års lappmarkslag skulle bringas i tillämpning. I likhet med vad centralrådet tidigare hävdat anser centralrådet sålunda, att denna lag endast bör gälla för de kronofastigheter, som äro belägna inom lappmarken eller inom sagda lags giltighetsområde, under det att de övriga böra inordnas under 1923 års skogsvårdslag. Någon anledning att för ifrågavarande kronofastiglleter utom lappmarken tillämpa annan skogslag, än den, som gäller för övriga där belägna enskilda skogar, kan centralrådet icke finna. Under åberopande av vad sålunda anförts får centralrådet hemställa, att ifrågavarande motion måtte bifallas på det sätt, centralrådet ovan tillåtit sig iöreslå." Utskottet vill till en början erinra, att motionärerna sàsom skäl för sin hemställan andragit två omständigheter. Den ena är, att i sådana byar inom lappmarken, som ännu icke varit föremål för laga skifte och där hemman äro av såväl krono som skatte natur, varken skogsvårdsstyrelsen eller domänverkets personal kunde taga befattning med de samfällda skogarna. Den andra omständigheten är, att i andra fall, där inom en by hemman av båda slagen finnas, onödiga kostnader uppkomma därigenom, att säväl domänverkets som skogsvårdsstyrelsens tjänstemän måste företags. resor till byns skogsområde för att verkställa utsyningar. Beträffande den första av dessa omständigheter må erinras om att Kungl. Maj:t i brev den 1 mars 1935 till skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län fastslagit, att då skog å kronohemman eller krononybygge under stadgad åborätt inom de sex norra länen ligger i samfällighet med skog under l932 års lappmarkslag, denna lag bör jämlikt grunderna för lagens 2 § 2 mom. tillämpas å det samfällda skogsområdet i dess helhet. Tillgodoseendet av motionärernas första önskemål påkallar sålunda icke någon lagändring. Vidkommande den andra omständigheten torde genom ett bifall till motionen de påtalade olägenheterna i form av onödiga kostnader, som uppkomma av den nuvarande anordningen med olika skogsförfattningar för olika kategorier av skogar inom samma områden, bortfalla. Såsom domänstyrelsen och -centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund anfört i sina yttranden över motionen synas jämväl andra vägande skäl tala för att i skogslagstiftningshänseende jämställa kronoegendomar under stadgad åborätt med enskilda fastigheter. Därigenom torde skapas såväl större rättvisa för de enskilda som ökad enhetlighet och planmässighet i skogslagstiftningen. Den olika kamerala natur, ifrågavarande fastigheter äga i förhållande till enskilda tillhöriga hemman, utgör enligt utskottets förmenande icke något bärande skäl att för åbofastigheterna bibehålla en särlagstiftning med huvudsakligt innehåll att skydda statens fiskaliska intressen. Dessa fastigheter torde nämligen i huvudsak vara att iämställa med sådana, som innehavas av enskilda med äganderätt. Ett bifall till motionen skulle emellertid bland annat innebära. att kroUilbi.
