2 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72. bevilja ett förslagsanslag av 650,000 kronor att utgå enligt de närmare bestämmelser, som Kungl. Maj:t kan finna lämpligt meddela. Beträffande -de skäl, som åberopats till stöd för motionerna, hänvisas till dessa. Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat yttranden över samtliga motioner av 1933 års fiskeriutredning samt över motionen II: 382 därjämte av lantbruksstyrelsen och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, sistnämnda myndighet efter hörande av handelskammaren i Göteborg ävensom Göteborgs och Bohus läns havsfiskeförening. Vad först angår motionerna l: 112 och II:244, vilka avse åtgärder i syfte att säkerställa svenska fiskares fångster av islandssill, har 1933 års fiskeriutredn-ing i sitt yttrande anfört i huvudsak följande: Till belysande av frågan finge lämnas en kort redogörelse för sillfisket vid lsland. Detta idkades numera huvudsakligen med drivgarn och snörpvad utanför öns nordkust dels av islänningarna själva, dels av utländska fiskare, som docka mäste bedriva fisket uteslutande utanför territorialgränsen. Fisket vid nordkusten började i senare delen av juli och påginge in i september, således under inemot två månader. Praktiskt taget- hela fångsten saltades eller kryddades eller levererades till silloljefabriker. Endast en helt obetydlig del konsumerades i färskt tillstånd. Ett flertal saltningsstationer hade upprättats i land. Ursprungligen hade även utlänningarna haft dylika stationer, men när lsland genom lagbestämmelser börjat förbjuda sådana och förhindra utländska fiskare att sälja sillen i land och begagna isländskt sjöterritorium till stöd för fisket, hade dessa så småningom inrättat sig för sillens beredning ombord på fångstfartygen eller särskilda lastfartyg, Bortsett från en enstaka expedition för fiske med landvad år 1895 hade det svenska deltagandet i sillfisket vid lsland börjat år 1906, då av några firmor utrustats tvenne expeditioner för fiske med både drivgarn och snörpvad. Både fiskefartyg och la-.stfartyg för fängstens hemfraktande hade medförts. Sillen hade saltats i land. Den sammanlagda fångsten hade uppgått till något över 9,000 tunnor. Denna expedition hade ett statsanslag à 20,000 kronor. Iiknande expeditioner hade sedan varje år företagits till världskrigets utbrott. Fisket hade sedan áterupptagits ar 1921, då ett antal fiskare med statsbidrag å 100,000 kronor utrustat en expedition bestående av fyra fiskebåtar och ett moderfartyg. Fisket hade bedrivits med snörpvadar enligt det bohuslänska fiskesättet. Expeditionen hade lämnat värdefulla erfarenheter för fiskets bedrivnnde enligt den bohuslänska metoden, men på grund av särskilda omstiindigheter hade det ekonomiska resultatet blivit mindre gott. Med avbrott under ett par år hade sedan svenskt sillfiske bedrivits vid lsland huvudsakligen av bohuslänska kuttrar med drivgarn. Dessa båtar lindo med enstaka undantag haft kontrakt med svenska firmor angående fångstens nvyttring. Under år 1934 hade dessutom tvenne «-xpeditJm|er idkat sillfiske därstädes med snörpvad. Dessa senare expeditioner hade onifnttnt tillsammans 18 vadlag förutom fartyg och personal för sillens lvereilnilltiDen ena expeditionen hade varit utrustad av fiskare. den andra av nnportörer. Efter frumställning av fiskeriutredningvn bade vurdt-ru vxpodi
