4 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80. Iäget, att icke taga del i de rent förvaltningsmässiga göromålen inom ett skogsbruk. För att skogsvårdsstyrelserna sålunda icke skola bliva inblandade i uppkommande tvister säljare och köpare emellan, hava de även som regel avhållit sig från att värdesätta utstämplade virkesposter. Vid bedömande av hur det avverkade virket på mest rationella sätt skall apteras och utnyttjas för att komma till största nytta och giva största behållning hava alltså skogsägarna i stort sett att lita till egen förmåga. Att det härutinnan brister i en grad, som även ur allmän synpunkt är värd uppmärksamhet, torde icke kunna förnekas. Denna fråga, som även beröres i motionerna, kan måhända därför vara värd närmare undersökning. Det är möjligt att, som i motionerna gjorts gällande, en större enhetlighet beträffande inmätningsreglerna vid virkesaffärer samt en längre driven standardisering av virkessortimentens dimensioner och kvalitéer skulle kunna bidraga till ett förbättrat virkesutnyttjande. Härom är dock svårt att med bestämdhet yttra sig. Av erfarenheterna inom våra grannländer vill det emellertid synas, som om andra vägar skulle kunna beträdas för att i nu ifrågavarande hänseende utvinna högre värden av skogsbruket. Hur man för vårt vidkommande skall kunna åstadkomma mera rationella förhållanden i sagda hänseenden, torde emellertid närmast böra överlåtas åt en eventuellt kommande utredning att besvara. I motionerna beröras vissa skogsägarnas organisationer, varmed närmast tor-de åsyftas de s. k. skogsägareföreningarna, vilka under senare år bildats i jämförelsevis stort antal. Dessa, som närmast torde få anses ha till uppgift att fungera som försäljningsorgan, kunna måhända även få en uppgift att fylla med avseende på frågan om förbättrad virkesbehandling å framförallt bondeskogarna. Även i övrigt böra emellertid dessa föreningar kunna bliva ur allmän synpunkt gagneliga. Genom deras verksamhet bör nämligen viss värdefull rationalisering av virkesanskaffningen kunna åstadkommas. Detta gäller såväl med avseende på fyllandet av industriens virkesbehov som vid tillhandahållandet av erforderliga brännvedskvantiteter för den ökade Vedeldning framförallt i allmänna institutioner, som närmast genom vissa statsmakternas åtgärder kommit till stånd. Denna föreningsrörelse torde därför kunna anses hava en ur allmän synpunkt viktig uppgift att fylla. I likhet med motionärerna vill centralrådet i detta sammanhang understryka betydelsen av att statsmakterna alltjämt ägna frågan om ett förbättrande av avsättningsförhållandena för särskilt det minder-värdiga virket uppmärksamhet. Ett vidgat statsunderstöd åt den forskningsverksamhet, som avser ett bättre tillgodogörande av skogsprodukterna, måste också enligt centralrådets mening vara väl motiverat. Som motionärerna framhålla har ett förslag i dylikt syfte utarbetats av styrelsen för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt samt ingenjörsvetenskapsakademien. Detta synes i sina huvuddrug vara förtjänt att genomföras. Någon ytterligare utredning av denna fråga synes därför för närvarande ej vara av behovet påkallad. Iika med motionärerna anser även centralrådet skogsundervisningen vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna vara av stor betydelse för åstadkommandet av förbättrad skötsel av frmnförallt bondeskognrna. Såsom frågor av allmän betydelse, om icke direkt så dock i viss mån
