Hoppa till innehållet

Sida:RD 1935 34.djvu/559

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

5 Jofrdbruksutskottets utlåtande Nr 80. Procent av landets totala skogsareal Kronans och ovriga allmänna skogar 24 procent Bolagsfastigheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28 " -G0ds och större egendomar . . . . . . . . . . . . .- 4 " Bondejord och småegendomar . . . . . . . . . . . . 44 " Summa 100 procent. Beträffande dessa ägaregrupper kunde det med säkerhet förutses, att såväl kronan som bolagen icke komme att anlita skogsägareföreningarna som mellanhänder vid sina virkesförsäljningar. Vad beträffar godsen och de större egendomarna, avyttrades även från dessa virkesavkastningen i flertalet fall fullt självständigt, möjligen med undantag för vissa partier sekunda brännved, som kunde uppgå till några procent av berörda egendomars totala virkesskörd. Även om allt saluvirke från bondeskogar och småegendomar avyttrades genom skogsägareföreningarna, skulle dessa ej komma att taga befattning med virkesförsäljningarna fran mer än högst 45 procent av landets skogsmark. I realiteten torde emellertid anslutning till föreningarna ej ens från småegendomarnas och böndernas sida bliva närmelsevis fullständig. I allra högsta fall kunde måhända i en framtid en tredjedel av saluvirkesskörden i landet komma att försäljas genom skogsägareorganisationerna. Det måste betecknas sasom oberättigat och synnerligen olämpligt att på de två tredjedelar eller mera av landets virkesskörd, som såldes eller disponerades av ägarna själva, tvångsvis lägga en avgift till förmån för den minoritet, som organiserat sig i föreningarna. Man hade i själva verket icke heller någon som helst garanti för, att den försäljningspolitik, som fördes av föreningarna, alltid vore den lyckligaste. , l särskilt hög grad komme det att framstå såsom orättfärdigt att på.- lägga omsättningsavgift å avverkat virke beträffande alla skogsägare, vilka icke försålde sagda virke utan använde det i egen rörelse eller lndustri. Detta vore fallet dels med så gott som samtliga skogsägande bolag och dels med ett mycket stort antal egendomsägare. I landets södra och mellersta delar funnos ej blott å de större godsen utan även à medelstora och tämligen små egendomar synnerligen ofta små sågar, som bedrevo sågning för avsalu i orten eller för export. Dylika skogsägare såväl som hela den skogsägande industrien kunde av naturliga skäl icke hava någon nytta av föreningarnas försäljningsverksamhet, även om denna skulle vara hur framgångsrik som helst. - - Sveriges skogsägareförbund finge bestämt avstyrka förslaget om avsattningsavgift å avverkat virke.>-, - Skogsägareförem'/ngarnas riks-förbund anför i ämnet: "Den nytta, som de virkessäljande skogsägarnas organisationer kiiniia medföra för sådana skogsägare, torde 1 stor -utstrackn-ing komma aven skogsägare som ej äro medlemmar i organisationerna till godo. Såluiida lärer en framgångsrik verksamhet, då det galler att fä skogsiigariias rattmätiga intressen tillgodosedda i lagstiftningsvag, landa till fordel for samtliga, som under likartade former driva skogsbruk. Detsamma synos ock kunna sägas om en gynnsam inverkan ä prislaget. - - - j Även frånsett de lagar, som under senaste åren tillkommit i andamål GU stödja jordbruksnäringen, kan det framhållas. att ett tvång till deltagan