Sida:Rabulisterna1838augustblanche.djvu/20

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 16

räfsten, med den skillnaden likväl, att, då han tar den förra i en så inskränkt form som möjligt, söker han deremot hvad den sednare beträffar, taga en så vidsträckt point de vue, som tagas kan. Vi ha således att vid nästa riksdag vänta af honom en ny «examen rigorosum», och att han, blott han får godt biträde, kan hålla en sådan, är redan ådagalagdt.

STATSTIDNINGEN
(med bekymrad min).

Hvarföre, min bästa fru, börja med ert gamla pasquillerande om personer, som ej råka vara i er smak? Till Hartmansdorff tycker ni alltid ha ett horn i sidan. Är det väl hans tarflighet, som förargar er? — Vet ni då ej, att det just är denna hans tarflighet, som gjort honom till en älskling för de stora och en buse för de små?

MINERVA.

Jag tror Hennes Nåd kommer i gråttakten; låtom oss då för all del återvända till ämnet.

STATSTIDNINGEN.

Oändligt gerna vill jag återkomma till ämnet; men jag kan likväl ej underlåta dessförinnan ge er ett mycket godt råd: ni har en ovanlig — om ej utomordentlig, ty, ser ni, den har endast jag monopolium på — talang, hvarmed ni kan uträtta ännu mycket mer än ni hittills gjort för vårt statsskick. Öfvergif det half-officiella lif, hvari ni hittills vegiterat och blif officiell, liksom jag! Lyser ej på oss båda samma nådenes sol? (med tårar i ögonen) Stråla icke från samhällets höjder samma stjernor på