22
skall du ej undfly — — — (tar sig på näsan) Det var ett gement slag det här — — Blod har flutit — — Blod kräfver blod — — Nu kan det vara tid att börja sina »paraleller»! — (springer ut åt en annan sida.)
MINERVA.
Arma Statstidning! — En paralell emellan förståndet och vältaligheten vore dig bäst af nöden. Väl har du för vältaligheten i dina dar fått pris; men för förståndet — derför stiftas sällan Akademier — — Kan då ej jag, med Ludvig den 14:de om Staten och Borgmästaren i Kråkvinkel om Magistraten, utropa: Den ministeriella, neml. den dugligt ministeriella pressen, den är Jag? —
(Ridån faller.)
ANDRA AKTEN.
(Samma dekoration som i den första — på eftermiddagen.)
FRÄMLINGEN. MINERVA.
FRÄMLINGEN.
Om förlåtelse, min Fru! Är detta den vördnadsfulla foten, hvarom jag så ofta hört talas?
författaren ej kunnat underlåta att dramatisera densamma; och att han satt henne i strid med Freja härleder sig, som läsaren af tidningarna lätt kan finna , af den sednares gamla vana alt hopspinna qvickheter af den förras ull.
