24
FRÄMLINGEN.
Jag kan ej handtera grofva stilar, min fru!
MINERVA.
Då tillhör ni den ministerieila —
FRÄMLINGEN.
Ännu mindre; ty dess stilar ha den ännu större olägenheten, neml. att vara för fina.
MINERVA.
Ja men något måste ni väl vara?
FRÄMLINGEN.
Det beror på det allmänna omdömet, huruvida jag är något eller intet; sjelf kallar jag mig för det sunda förnuftet.
MINERVA.
Kors, det är ju en helt blygsam titel — (för sig sjelf) Den der måtte visst vara från Danviken.
FRÄMLINGEN.
Jag har en längre tid lefvat på landsbygden, men, drifven derifrån af den »allmänna nöden», har jag begifvit mig till staden för att försöka min lycka.
MINERVA.
Hvad befattning önskar ni då?
FRÄMLINGEN.
Min patriotism säger mig, att jag skulle vara passabel i hvad tjenst som helst; men detta oaktadt skulle jag ganska väl åtnöja mig med en af de så kallade »tills vidare», ty troligtvis lyckas det mig aldrig att bli ordinarie här i verlden.
