En Rabulist af äkta skrot och korn.
Han tyckes hvila sina lurfviga ben efter de starka opinionsyttringarna i Hofrätten. Rökhvirfveln, som ur hans breda mun framskjuter, är en profsort af det «förskräckliga väderqiftet», med hvars tillblandande han är sysselsatt. Hvilande med den högra framtassen på sin tumstock, hvarmed han a posteriori mäter «ställningar och förhållanden», framsträcker han gravetetiskt den venstra till kyssning, hvilket bevisar, att han är något hemmastadd i det ädla Publicisteriet. Klorna, genom stenkastning mycket krökta, synas något klyppta af Hästgardet. För öfrigt, ehuru han, efter hvad den kullslagna kannan tillkännagifver, för dagen slutat sitt kannstöperi, tyckes det på hans fundersamma fysionomi, som vore han sysselsatt, antingen med författandet af några duktiga kärnspråk till insamlingen för Crusenstolpe, eller med letandet efter qvicka infall, i händelse han inför Kongl. Poliskammaren kommer stå till ansvar för sina rysliga Rabulisterier.
