40
AFTONBLADET.
Ett fantasispel, blott för ro skull, kan ni väl förstå.
FRÄMLINGEN.
Om förlåtelse mitt herrskap för det jag störde detsamma! — Att bryta fantasispelen är, ty värr! sunda förnuftets gamla vana!
DAGL. ALLEH.
(reser sig på tåspetsarna).
Hvad! min herre skulle vara — -
AFTONBLADET
(hukar ned sig).
Det kan man ej se på herrn —
FREJA
(bligar genom fingern).
Min Gud, hvilken enfaldig uppsyn!
FRÄMLINGEN.
Och likväl är jag sunda förnuftets.
ALLA TRE
(lorgnetterande honom.)
Fullkomligt obekant — simpelt klädd — hål på armbågarne.
FRÄMLINGEN.
Det är bevis på, att jag måste armbåga mig fram här i verlden.
DAGL. ALLEH.
Nå, efter ni är sundhetsförnuftet, så kan ni väl slita vår tvist?
AFTONBLADET.
Hvem, antingen Nerman eller Hartmansdorff; är den största syndapalten?
FRÄMLINGEN.
Hvad Hartmansdorff beträffar, försäkrar jag att jag ej haft någon bekantskap med honom sedan 1823
