Hoppa till innehållet

Sida:Raskolnikov (Brott och straff).djvu/394

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

»Det kan ni göra, om det roar er; men Sofie Semjonovna är inte hemma. Hon har med de tre barnen gått till en förnäm gammal dam, en av mina forna bekanta och som nu är föreståndarinna för ett barnhus. Jag har förtrollat gumman genom att deponera penningar för de tre fader- och moderlösa. För övrigt har jag själv skänkt åtskilligt till anstalten och så berättade jag henne Sofie Semjonovnas historia, i all ärbarhet, utan att dölja det minsta. Verkan var obeskrivlig. Därför är också Sofie Semjonovna i dag kallad till ... hotellet för att där möta de förnäma damer, som nu kommit in från landet.»

»Gör detsamma, jag går ändå till henne!»

»Som ni behagar; i dag kan jag dock ej vara er kamrat. För mig kan ni göra vad ni behagar. Säg, jag är övertygad därom, är ni inte så där misstrogen mot mig endast och allenast därför, att jag varit nog finkänslig att ej beröra den där frågan ... Ni förstår nog? Det förefaller väl er för ovanligt. Jag håller vad, att så är! Jag skall för framtiden akta mig för att vara så finkänslig!»

»Och lyssna vid dörrarna!»

»Åh, där ha vi det!» skrattade Svidrigailov ... »jag skulle verkligen, efter allt vad som förefallit, funnit det högst besynnerligt, om ni ej framkommit därmed, ha, ha, ha! Nå, om jag begrep något av det, ni ... den gången ... talade om och berättade för Sofie Semjonovna, vad betyder det? Jag är kanhända en människa, som är helt och hållet förstenad i de gamla formerna. Förklara för Guds skull, käraste, förklara de nyaste principerna för mig.»

»Ni har inte kunnat höra någonting, inte ett ord! ... Alltsammans är lögn!»

»Det talar jag ju heller inte om, inte ett ord (ehuru jag allt hört ett och annat), nej, bara att ni ständigt ropar ack och ve, att er Schillersjäl ständigt uppröres i er. Nu skulle man till exempel inte mera få lov att lyssna vid dörrarna. Om så är, så gå strax till myndigheterna och förklara: det och det har hänt mig, det var bara en liten teoretisk villfarelse. Om ni verkligen är av den åsikten, att det är opassande att lyssna vid dörrarna, men däremot tillåtet att efter behag knacka in huvudet på gamla käringar ... res då så fort som möjligt till Amerika! Kanhända är det ännu inte för sent. Jag talar uppriktigt. Om ni saknar respenningar, skall jag giva er sådana.»

»Jag tänker inte alls därpå», svarade Raskolnikov med ovilja.

»Nå, jag förstår (ni behöver inte genera er, om ni inte vill tala, så var tyst); jag vet redan, vilken fråga ni uppfört på

394