Föredrogs ånyo Särskilda Utskottets den 4 och 8 dennes bordlagda Utlåtande N:o 2, i anledning af väckta motioner om förändrade straffbestämmelser i fråga om skogsåverkan.
Härvid anmälde sig och yttrade:
Herr Asplund: Jag tager mig friheten att, i afseende på
sättet för föredragningen af detta betänkande, hemstäla, att Kammaren
måtte tillåta, att §§:na i det af Utskottet uppgjorda förslag först
föredragas i ordningsföljd och derefter Utskottets hemställan i öfrigt.
Herr Reutersvärd: Innan diskussionen fortgår i denna fråga,
får jag för Kammaren tillkännagifva, att genom ett förbiseende vid
justeringen har en felaktighet insmugit sig i Utskottets betänkande,
som jag ber att få rätta. Såsom redan i Andra Kammaren blifvit
påpekadt, består oriktigheten deri, att den i Utskottets förslag icke
vidrörda 16 § i 24 kap. skulle erhålla en förändrad lydelse så till
vida, att den i nämnda § förekommande siffran 4 utbytes mot 5.
Således skulle, i Utskottets förslag, näst efter rubriken följa:
dels ock att 2, 3, 4, 5, 6, 7, 15 och 16 §§ o. s. v. (lika med Utskottets förslag); samt näst efter 15 § införas en ny, så lydande:
Sätter i något af de fall, som i 1, 2, 3, 5, 7, 8, 10, 11, 12, 13 eller 14 §§ sagde äro, förbrytare sig till motvärrn emot den, som egendomen eger, innehafver eller vårdar, eller emot dess folk, då någon af dem vill honom från gerningen hindra, eller af honom taga åter hvad han åtkommit, eller ock fråntager honom det, som till vedermäle af gerningen qvarhållas må; dömes till fängelse i högst sex månader eller straffarbete i högst två år.
Sedan öfverläggningen angående sättet för utlåtandets
föredragning härefter förklarats slutad samt Herr Grefven och Talmannen
yttrat, att i afseende derå hade af Herr Asplund föreslagits, att
Utskottets förslag till förändrad lydelse af åtskilliga paragrafer i 24
Kapitlet Strafflagen skulle paragrafvis genomgås samt
förordningsförslagets ingress och Utskottets hemställan derefter komma under
pröfning; gjordes proposition på bifall till detta förslag och
besvarades med ja.
Till följd häraf förekom nu:
§ 2.
Herr Asplund: Om den fråga inom civilrättens lagstiftningsområde, som vi nyss behandlat och afgjort, med skäl kunde sägas vara vigtig, grannlaga och svårlöst, kan i sanning icke heller nekas, att den fråga inom kriminallagstiftningens område, som vi nu gå att behandla, också är vigtig, grannlaga och svårlöst. För den, som, lika med mig, är lifligt intresserad, att denna fråga må snart och lyckligt lösas, är det glädjande att se Kammarens ledamöter i detta ögonblick
