| N:o 22 | 6 | Lördagen den 3 April. e. m.. |
Ändrade straffbestämmelser för skogsåverkan. (Forts.)
derigenom att man gör detta brott till stöld. Får man detta, ökas "den farliga klassen i vårt samhälle" med en mängd för tjufnad straffade eller tilltalade. Jag inskränker mig emellertid under nuvarande febertillstånd till att protestera mot alla de föreliggande lagförslagen.
Herr Sundell: Med anledning af hvad Herr Ribbing nyss anfört,
ber jag få säga några ord, men jag tager mig dervid friheten att
jemväl yttra mig öfver förslaget i dess helhet. Med åberopande af
den betänkandet bifogade och af mig biträdda reservation,yrkar jag
bifal till Kongl. Maj:ts proposition, hvad angår den nu föredragna
paragrafen: och kommer jag att gööra enahanda anhållan för de
följande. Beträffande frågans historik vill jag erinra derom, att, sedan
Riksdagen i udnerdånig skrifvelse den 20 Maj förlidet år till Kongl.
Maj:t öfverlemnat förslag derom, att olofligt tillgrepp af växande träd
eller delar deraf skulle straffas såsom tjufnad, Kongl. Maj:t, med
anledning af de inom Högsta Domstolen mot förslaget gjorda
anmärkningar, förklarade detsammaicke kunan bifallas, samt att, med
ledning af dessa anmärkningar och med hänsyn tillika till de af
Riksdagen i omförmälda skrifvelsen uttalade åsigter, derefter blifvit inom
lagbyrån utarbetadt ett nytt förslag, afseende, att skogsåverkan, då
den är af svårare beskaffenhet, men icke eljest, skall straffas såsom
stöld. Äfven öfver detta förslag har Högsta Dosmtolen blifvit hörd,
hvarefter vidtagits de förändringar, som af påminnelserna inom
Domstolen skäligen föranledts. Det nu till Riksdagen såsom Kongl.
proposition aflemnade förslag har sålunda två gånger genomgått Högsta
Domstoelns skärseld. Vill man nu mot betydande angrepp på den
växande värdefulla skogen bereda större skydd, än det, som 24 kap.
Strafflagen lemnar, då går det icke an att göra några omstöpningar
af eller tillägg till den Kongl. propositionen. Man befarar då, att ett
sådant från Riksdagen utgånget lagstiftningsförslag förklaras icke kunna
vinna nådigt bifall; och man får icke begära, att Regeringen
sedermera skall spontant åter taga frågan om hand, utan den blifver då
beroende på, om någon motion i detta afseende väckes. Men äfven
om ett sådant förslag framdeles skulle framläggas och af Riksdagen
antagas, kan man ej taga för gifvet, att det blifver af den
beskaffenhet, att det vinner nådigt gillande. Det är dessa förhållanden, som
föranledt mig att biträda den Kongl. propositionen. Härtill företer
sig äfven en annan anledning, nemligen att Kongl. Maj:t vill, att
åverkan, då den är af svårare art, skall straffas såsom stöld, men, då
den är af mindre svår beskaffenhet, fortfarande straffas såsom åverkan
och icke såsom snatteri; och jag tror det måste medgifvas, att
åtminstone i de norra provinserna det allmänna rättsmedvetandet icke
tillåter, att mindre, olofliga tillgrepp af ris, bast, löf och dylikt anses såsom
tjufnadsbrott. Jag medgifver gerna, att Lag-Utskottet har teoretiskt
rätt och äfven Herr Ribbing från rättsfilosofisk synpunkt, men det är
icke derföre gifvet, att deras åsigter härutinnan nu kunna uppställas
såsom lagbud. Den tid kommer nog, då detta kan ske, och den
kommer snarare, om en sådan förändring antages som den Kongl. Maj:t
föreslagit, än om ingen ny lag i ämnet nu stiftas. På dessa skäl har
