§ 2. Den, som å skog eller mark, deri han ej eger del eller den han ej innehafver eller eger rätt att nyttja, olofligen fäller träd, i uppsåt att trädet eller något deraf sig eller annan tillegna, eller, i sådant uppsåt, olofligen tager, af växande träd, ris, gren, näfver, bark, löf, bast, ollon eller nötter; varde, ändå att han det icke bortfört, straffad såsom för stöld, der värdet går öfver femton riksdaler. Går det ej öfver femton riksdaler, vare lag, som i 24 kapitlet sägs.
§ 16. Den, som, med vetskap om den olofliga åtkomsten, emottagit, dolt, köpt eller föryttrat något af hvad stulet är, eller besörjt omarbetning eller förändring deraf, skall med afseende å värdet af det, hvarmed han dylik brottslig befattning tagit, straffas för stöld eller snatteri efter 1 §; vare ock lag, som i 10 eller 11 § sägs, der han förut stöld, snatteri, inbrott, rån eller försök dertill begått.
Ej må hvad nu stadgadt är tillämpas för delaktighet i brott efter § 2, då värdet afd et, hvarmed brottslig befattning tagits, ej går öfver femton riksdaler.
§ 3. Fäller, syrer eler bläcker man olfoligen träd å annans skog
eller mark, i uppsåt att trädet eller något deraf sig eller annan tillegna,
eller tager olofligen der växande gräs, torf eller, af växande träd, ris, gren,
näfver, bark, löf, bast, ollon eller nötter; varde, ehvad han det bortfört eller
ej, straffad för åverkan, der ej efter 20 kap. gerningen skall annorledes
anses; och vare straffet böter, högst ett tusen riksdaler, eller fängelse i hhögst
sex månader. Äro omständigheterna synnerligen försvårande; då må till
straffarbete i högst ett år dömas.
§ 4. Tager man olofligen vindfälle eller annat sådant, som ej till bruk upphugget eller beredt är; straffes med böter eller fängelse i högst sex månader."
Till denna nådiga framställning har Riksdagen lemnat sitt bifall; hvilket Riksdagen härigenom får i underdånighet tillkännagifva.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 8 Maj 1875.
