Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/103

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Onsdagen den 17 januari e. m. Nr 3. 71 J _ _ Statsverkspropositíonen. (Forts.) styrkte positiva åtgärder i och för någon form av gottgörelse. Genom det förslag, _som nu föreligger här, har ju denna hemställan också av regeringen till en viss grad tillmötesgåtts. Det synes mig emellertid som sagt, knappast vara svenska staten riktigt värdigt att taga för sig själv flerdubbelt mer än den knappa femtedel som föreslås till fördelning bland dessa hundratalspersoner, vilkas anspråk borde ha företräde. Jag hemställer, att statsutskottet, när denna sak skall behandlas, behagade taga den i omsorgsfullt övervägande och se till, huruvida inte något mera effektivt skulle kunna göras. Jagförmodar för övrigt, att det kommer att motioneras i saken. Och härmed, herr talman, är jag färdig med mina erinríngar för dagen. Jag har intet annat yrkande än att statsverkspropositionen måtte hos vederbörande utskottunderkastas sedvanlig noggrann prövning med beaktande av gjorda erinringar. Herr statsrådet Engberg: Herr talman! Endast en kort replik till 'den siste ärade talaren. Det var den punkten, som gällde de s. k. kuggade studenterna. Jag erinrar den ärade talaren därom, att hitintills har den ordning gällt, att överklagande av studentexamen har kunnat ske direkt hos Kungl. Maj :t med förbigående av skolöverstyrelsen. Jag har i likhet med den ärade talaren ogillat detta system. Jag har ansett det vara oriktigt, att man skall kunna gå direkt till Kungl. Maj :t och klaga och just därför att jag hade denna uppfattning vidtog jag den åtgärden vid utfärdandet av 1933 årsläroverksstadga, att jag där uttryckligen skrev in, att klagomål över studentexamen prövas och avgöras av skolöverstyrelsen. Jag beklagar, att denna enkla och förnuftiga reform inte hade genomförts av någon av mina företrädare. Nu var läget det, att 1933 års läroverksstadga i det stycket kom att träda i kraft först efter den 1 juli. De fall, som förelågo före den 1 juli, voro alltså av den art, att jag hade å ämbetets vägnar min plikt likmätigt att taga ställning till dem enligt gamla stadgan. Jag prövade fallen in casu, och jag fann mig böra handla, som jag gjorde, ett handlingssätt, vartill konstitutionsutskottet får taga ställning. Jag vill säga den ärade talaren endast detta, att så länge enecklesiastikminister enligt denna gamla ordning hade att pröva och avgöra, fick han använda sitt sunda förstånd, och han hade inte ens rätt att till censorernas ära avstå från bruket av sitt förstånd. Detta gjorde jag i det här stycket, och om den ärade talaren -har känt sig trädd för nära, är jag ledsen å hans vägnar, men det fanns intet annat att göra. Herr statsrådet Möller: Herr talman! Jag skall tillåta mig i anledning av vissa yttranden av herr Johansson i Fredrikslund att först säga några ord om regeringens ställning i byggnadskonflikten. Herr Johansson i Fredrikslund förklarade, att regeringens förslag tilllösning av byggnadskonflikten var klandervärd framför allt ur den synpunkten, att man i fråga om de allmänna bestämmelserna hade allt för myckettillmötesgått arbetarnas önskningar, och han förklarade vidare, att regeringens ingripande med ett eget medlingsförslag hade lett till en onödig förlängning av konflikten. Vad denna senare anklagelse beträfffar, vet jag ju inte, vilka informationer herr Johansson kan ha som undertecknad saknar och på vilka han grundar det omdömet, att regeringens ingripande skulle ha lett till en onödig förlängning av konflikten. Jag måste för min del protestera emotdetta uttalande, såvida det inte vidfogas en tillfredsställande bevisning. _ Jag kan ju öppet säga, att jag har under hela den tid, byggnadskonflikten pågått, personligen varit mycket pessimistiskt inställd till möjligheterna att jämförelsevis snabbt få konflikten ur världen. Det är en ingalunda ovanlig