Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/137

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Onsdagen den 17 januari e. m. Nr 3. 105 _ Statsverkspropositionen. (Forts.) Allt vad jag nu talat om har emellertid varit uttryck för en böjelse attdemonstrera genom att ge goda råd och förmaningar eller tillkännage sittmissnöje över att man inte i främmande länder har inrättat sig på. samma sätt som vi gjort här i Sverige, vilket sätt ju år det bästa man kan tänka sig. Det har så_le_des alltid varit på ett ideellt plan man rört sig. Hans excellens herr_statsministern förbigick alldeles, att landsorganisationen inte nöjt sig med goda råd och förmaningar o. s. v. utan skridit till handling. Den har ju tillgripit ett handelspolitiskt maktmedel gentemot en främmande stat. Det är en kolossal skillnad. Ett sådant handlingssätt måste anses såsom mycket betänkligt. Det skulle tydligen vara ett mycket stort framsteg, om landsorganisationen ville rätta sig så mycket efter regeringens goda råd och hövliga förmaningar, att landsorganisationen gick över till att använda sin demonstrationsrätt på det rent ideella planet. Eljest blir väl situationen ändå litet trasslig i längden. Aven landsorganisationen är naturligtvis i behov av att känna en auktoritet över sig, och om den inte får känna en sådan auktoritet, då kan det hända,

tt dess uppfattning om regeringens manhaftighet kommer att få en kritisk

iton. Jag vill slutligen säga, att om man är så karsk, att man inte drar sig för att direkt ingripa i värdshändelsernas förlopp, om man inte bryr sig ett dugg om ifall man stöter sig med den ena eller andra makten - jag har ju räknat upp en hel del stater, innan hans excellens kom in, och talar inte endast om Tyskland _, borde väl detta motsvaras av en insikt, att man också bör hålla vår nationella självständighet vid makt gentemot dessa främmande stater. Ty skapar man misstämning, har man kommit in på maktfrågornas område, och har man kommit in på maktfrågornas område, bör man väl se till, att man har de nödiga maktmedlen att upprätthålla sin självständighet med. Det gladde mig att höra, att hans excellens antydde, att man inom de kretsar, som han närmast representerar, allt mer och mer fått sin blick öppen förbetydelsen av vårt lands försvar, och jag hoppas, att detta intresse inte skall vara så ömtåligt, att därest någon på annat håll kanske litet oklokt ochförhastat och överdrivet ger uttryck för samma intresse, man då låter denna svaga spirande försvarsvilja vissna ned. Jag hoppas, att den skall kunna stå ut även med åsynen av att det finns andra, som vilja gå längre än man själv vill gora. ' Herr Borell: Herr talman! Sedan jag hade ordet på förmiddagen, har herr statsrådet och chefen för försvarsdepartementet mot mig erinrat, att jag gjorde mig skyldig till ett förbiseende i fråga om mina uppgifter angående tillförande av bombplan till flygvapnet. Herr statsrådets anmärkning ärgivetvis aåldeles riktig, och jag beklagar, att jag gjorde mig skyldig till dettaförbiseen e. Hans excellens herr statsministern yttrade i sitt sista anförande några ord, om de önskemål, som framställts om ökade anslag i vissa hänseenden för försvarets upprätthållande. Han påpekade därvid dels att det med hänsyn till det nuvarande ekonomiska läget vore en illa vald tidpunkt att framställa sådana yrkanden, dels också att dylika yrkanden icke nu borde framställas, då realiserandet av önskemålen i fråga skulle kunna föregripa den pågående försvarsutredningen. Jag skall villigt erkänna, att denna sista erinran i vissa avseenden kan vara berättigad. Det beror givetvis helt och hållet på hur långt man driver de speciella önskemålen angående förbättringar och förstärkningar inom försvaret, som man vill hafva genomförda,innan försvarskommissionen avslutat sitt arbete. Det är emellertid klart, att var och en. som är intresserad för försvarets frågor, således även de,