22 Nr 18. Lördagen den 17 mars f. m. Ang. regleringen av arbetsvillkoren för viss sjukhuspersonal m. m. (Forts.) man allvar med talet om förhandlingsrätt åt sjukhuspersonalen, bör manockså acceptera kravet på kollektivavtal. Men meningen är kanske att invagga denna personal i den tron, att man visat densamma ett tillmötesgående, som man i grund och botten icke vill visa. Det kunde vara intressant att få veta, hur det förhåller sig med den saken. Herr Pettersson, David: Herr talman! Statsrådet Undén yttrade i början av sitt första anförande, att landstingsförbundets styrelse hade tillstyrkt en lagändring för möjliggörande av kollektivavtal för sjukhuspersonal, och det är naturligtvis riktigt. l egenskap av ledamot i denna styrelse anser jag mig emellertid böra meddela, huru situationen var inom denna styrelse vid denna frågas behandling. J ag ber då att få uppläsa följande redogörelse för hur saken låg till: »Med avseende å frågan om lagändring för möjliggörande av kollektivavtal för sjukhuspersonal hava herrar von Hofsten, Tjällgren och Pettersson deklarerat en från styrelsemajoriteten _ herrar Anderson, Fant, Lindley och Hage _ avvikande mening, såsom angives i bilagda särskilda yttrande». Detta särskilda yttrande lyder sålunda: »Under godta-gande av förbundsstyrelsens närslutna yttrande utom i vad avser önskvärdheten attgenom lagändring bereda möjlighet för införande av kollektivavtal fåundertecknade, som anse, att den kollektiva avtalsformen för sjukhuspersonal _ såsom oförenlig med sjukhusarbetets särskilda art och natur - är direkt olämplig, men som önska bereda möjlighet för landstingen att införaförhandlingsordning och enhetliga lönereglementen, härmed i underdånighet hemställa om sådan ändring i gällande sjukhuslagstiftning, att landstinget givesmöjlighet att genom fastställande av lönereglemente och förhandlingsordningenhetligt förhandla och besluta i fråga om sjukhuspersonalensanställningsvillkor, med bibehållande i möjligaste mån särskilt av överläkarnas nuvarandebefogenheter». J ag tror, att detta uttalande står i nära överensstämmelse med utskottets här föreliggande betänkande, och jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag. Herr Larsson, Sam: Herr talman! Det föreföll, som om herrsocialministern ansåg, att det först genom andra lagutskottets här föreliggandeutlåtande skulle på något mera aktoritativt sätt ha uttalats, att detär olagligt om ett landsting träffar kollektivavtal med personal rörande arbesvillkor. Han undrade, hur andra lagutskottet nu menade, att de landsting, som träffatsådana kollektivavtal, skulle förfara, när avtalen utlöpte. Det torde då vara ändamålsenligt att erinra om att herr socialministern själv i den föreliggande propositionen omförmält två fall, då Kungl. Maj :t i regeringsrätten enagången år 1931 och andra gången år 1932 upphävt landstings beslut omkollektivavtal, i ena fallet »enär landstinget saknat befogenhet att lämna (sittförvaltningsutskott) ifrågavarande bemyndigande» -_ bemyndigandet förförvaltningsutskottet avsåg att utöva landstingets befogenhet vid slutande av kollektivavtal med personalen vid landstingets sjukvårdsinrättningarangående anställningsvillkor _ och i det andra fallet, »enär i det upprättadeförslaget till kollektivavtal intagits bestämmelser rörande förhållanden,beträffande villka beslutanderätten icke tillkomme landstinget ellerförvaltningsutskottet (resp. direktionerna) samt landstinget således genom avtaletsgodkännande överskridit sin befogenhet>>». Herr socialministern har således självhänvisat till de mest auktoritativa uttalanden, som i detta land kunna erhållas om innebörden av beslut, som äro av landsting fattade, och det förefaller mig, som om bevisskyldigheten rörande vad som i de relaterade fallen kan behöva
