Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/11

Motioner i Första løammaren, Nr 149. 9

Nr 149. Av herr Nilsson, Petrus, m. fl., om lagstiftning till arbetsfredens bevarande. Den ur samhällssynpunkt synnerligen betydelsefulla frågan om arbetsfredens tryggande har vid olika tillfällen varit föremål för statsmakternas prövning utan att något tillfredsställande resultat hittills uppnåtts. I anslutning till ett flertal motioner från skilda partier anhöll redan 1921 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t måtte till prövning upptaga, huruvida åtgärder till arbetsfredens bevarande, utöver vad redan vidtagits, ytterligare kunde företagas samt för riksdagen framlägga de förslag som härav kunde föranledas. Andra lagutskottet anförde bl. a., att det ej finge förbises, att verkningarna av upprepade arbetsstrider sträcka sig vida utöver de häri engagerade parterna, varför lagstiftningsmakten, som har att bevaka allas gemensamma intressen, ej kan ställa sig likgiltig inför pågående maktstrider. En uppfattning om en statsmakternas skyldighet att endast vid parternas gemensamma önskan ingripa genom medling eller avkunnande av skiljedom kunde utskottet ej dela. En dylik passiv hållning kunde tvärtom endast rättfärdigas genom övertygande bevis för att arbetsfreden på så sätt minst äventyras. Vad som ytterst varit en bidragande orsak till lagstiftningens dittillsvarande passivitet, hade varit hänsynen till den inom stora befolkningsskikt rådande misstron till dess opartiskhet. En genomförd demokratiserings inverkan på lagstiftningsmaktens utövning borde emellertid vara ägnad att så småningom skingra denna misstro. Härigenom beredes vägen för genomförandet av en rättsordning även på detta viktiga område av samhällslivet. - De svårigheter, som möta vid genomförandet av en lagstiftning till arbetsfredens bevarande på hela det industriella området, borde enligt utskottets mening ej hindra att till ingående prövning upptoges frågan om åtgärder på vissa speciella arbetsområden, där förhållandena gestalta sig avsevärt olika mot dem, somäro förhärskande inom industrien i allmänhet. Sådana områden vore särskilt vissa statliga och kommunala företag, såsom transportväsendet, samhällets förseende med vatten, gas och elektrisk kraft, brandväsendet m. m. ävensom jordbruket. Utskottet fann det önskvärt, att försök till lagstiftning på dessa områden gjordes, varigenom även - om försöken utföllo tillfredsställande - en grund vunnes för rättsordningens vidare utbyggande. Vad beträffar de kommunala företagen fordras det, framhöll utskottet, en lagstiftning, som tryggariarbetsfreden jämväl utöver avtalstiden, då på dessa områden driftens oavbrutna fortgång måste upprätthållas. Detta förutsatte lönevillkorens fastställande genom obligatorisk skiljedom. I händelse man ej