Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/111

Motioner i Första kammaren, Nr 153. 87

- Du har varit en vitgardist, sämre och värre än en strejkbrytare, sades det. Och "så haglade okvädinsorden, åtlöljda av diverse hotelser. En polisman bodde invid. E. fick stå inklämd i hopen en timmes tid, utsatt för smädelser och bespottning i rent bokstavlig mening. Handgripligheter avhöll man sig dock ifrån. E. trakasserades i det följande på det mest hänsynslösa sätt. Han fann sig därför nödsakad att flytta från Hagalund. Att han det oaktat var väl skuggad framgår därav, att han blev motad, varthelst han vände sig för att få arbete i Stockholm. E. for ut i landsorten och lyckades få arbete, så att han under några år kunde uppehålla sig. År 1922 återkom han till Stockholm för att söka komma in i något arbete i hopp om att det gamla skulle ha fallit i glömska under hans bortovaro. Han fick ock-sàarbete hos en expressbyrå. Det var mycket riktigt ingen gammal antagonist, som kände igen honom. Av sina arbetskamrater fick han ideligen påstötningar om att han borde gå in i transportarbetarförbnndet. Till sist måste han också göra detta. Då var han ängslig för upptäckt. Men fackföreningsboken fick han utan vidare svårigheter. Äter upptäckt och prisgifven åt fackliga förföljelser. Så gick tiden. E. fortsatte sitt arbete hos samme arbetsgivare, tills nu för någon vecka sedan en arbetare kände igen E. från 1918. Anmälan gjordes omedelbart till fackföreningen. Denna gjorde efterforskningar. Och då uppgiften om att E. varit "vitgardist" visade sig vara riktig, sattes press på arbetsgivaren med resultat, att denne för att inte riskera trassel med fackföreningen fann sig nödsakad att skilja sin mångårige arbetare från sig. Denne står nu utan existensmöjligheter för sig och sin familj. Och det kan tilläggas, att hans olyckskamrater äro många. E. uppvaktade ombudsmannen i fackföreningen, till vilken han under årens lopp i kontingenter inbetalat 400 kronor. Han vädjade. Men det hjälpte icke, han var utesluten och prickad för sin för mer än 14 år sedan begångna "förbrytelse" att ha deltagit i försvaret för nya finska republiken mot bolsjevikerna. Men, tillade ombudsmannen, E. kunde få begära avbön. E. visste huru i liknande fall avbönsframställningar från "vitgardisters behandlats. De få i första hand. underskriva ett erkännande av att de begått mord och kämpat för "arbetarrörelsens fiender" etc. Sedan kunna de - men visst icke alltid - formellt få avbön beviljad. Men även i sådant fall bli de dock aldrig fria från trakasserier och förföljelser. Denna oförsonliga fackföreningsförföljelse mot personer, vilka en gång uppträtt som den västerländska demokratiens försvarare mot bolsjevikernas blodiga kamp för röd diktatur, vittnar tillräckligt tydligt om fackföreningsrörelsens bolsjevisering. Att kommunisterna vilja hämnas på dessa frivilliga "vitgardister" kan man ju förstå. Men att fackförningarna, bakom vilka det socialdemokrat-iska partiet står, och vilka alltså borde vara demokratiens försvarare mot diktaturen, förena sig med dem, visar tydligare än mycket annat, att deras sympatier i själ och hjärta äro hos dem, som med våld vilja omstörta den nuvarande samhällsordningen. Detta sakförhållande innebär ytterligare ett skäl för alla borgerliga att vid valen rösta med det enda parti, som inom riksdagen sökt utbygga den:borgerliga samhällsordningens rättsliga värn, nämligen högern.