Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/133

Mot-ioner i Första kammaren, Nr 153. 109

Vid detta samtal voro inga andra än Pettersson, Karlsson och Wikstedt närvarande, (alltså ej Qvarnström, vadan alltså Wikstedt måste vara angivare). Under resonemanget visade sig Wikstedt medgörlig och önskade ett slut på striden. Men senare ändrade han sig och ansåg sig icke kunna gå med på den föreslagna uppgörelsen på grund av vissa engagement, som han redan ingått. Under detta samtal yttrade Pettersson icke något nedsättande om Qvarnström. Pettersson är gammal bekant och bror med Qvarnström och skulle aldr1g kunna yttra sig nedsättande om hans arbetsduglighet. Vid flera tillfällen har det varit resonemang mellan Qvarnström och Pettersson om att reglera den förres förhållande till fackföreningen. Vid samtalets slut kommo 3 arbetare. Pettersson kände igen dem och frågade om de visste av, att det var konflikt på arbetsplatsen, men de svarade, att det visste de icke och uppgåvo, att de voro anställda hos den 3:e mannen i sällskapet Mauritz Jansson. Då fingo de upplysningen, att de voro anställda hos Qvarnström enligt uppgift av värden. Det upplystes dem, att arbetsplatsen var blockerad innan Qvarnström kom dit. Under sådant förhållande torde dessa arbetare icke hava velat fortsätta arbetet. Samma dags afton kom Qvarnström tillsammans med Jansson och 2 obekanta och sökte upp Pettersson och frågade, om han hade talat illa om honom hos Wikstedt. Pettersson bestred detta. Då Qvarnström var förman och tillhörde kommunalarbetarna samt blev uppsagd från anställning infann han sig hos Pettersson och begärde dennes medverkan för åtgärder d. v. s. blockad beträffande måleriarbete med anledning av uppsägningen. Pettersson svarade, att det var en sak, som målarna inte kunde lägga sig i, då det icke förelåg någon tvist om deras avtal. Qvarnström lyckades senare få blockad förklarad av kommunalarbetareförbundet på målningen motiverat av Qvarnströms avskedande. Även vid andra tillfällen har Qvarnström sökt framprovocera blockader (till förmån för sig). Pettersson bestrider att han till Wikstedt fällt de i stämningsansökningen uppgivna yttrandena ävensom att han för de tre arbetarna yttrat sig om Qvarnström i förklenliga ordalag. * För övrigt bestrides att, även om stämningsansökningens uppgifter voro riktiga, 8 § i förevarande fall vore tillämplig. De uppgivna yttrandena utgöra endast Petterssons personliga omdömen och innefatta icke utsättande av rykte om gärning eller last i lagens mening. Någon skadeavsikt har Pettersson icke haft och någon skada har Qvarnström icke kunnat lida. Yttrandena ha riktats endast till Wikstedt, som själv ligger i konflikt med avdelningen och tydligen icke av yttrandena skulle förmås till arbetsavtalets hävande." På särskilda frågor förklarade Lindberg, att svaranden icke ville ifrågasätta annat än att de i första meningen uti stämningen förekommande uppgifterna vore riktiga, att det vore mycket möjligt att svaranden, på sätt i stämningen uppgivits, för Wikstedt omtalat, att käranden vore blockerad, att svaranden icke ville bestrida, att tvenne arbetare lämnat arbetsplatsen sedan de erhållit upplysning om att de varit anställda bos käranden och att denne vore blockerad samt att svaranden icke kunde medgiva, att käranden tillskyndats obehag därigenom att han nödgats anställa annan personal. Sedan Byström förmält, att omförmälde Jansson, då käranden icke va