Hoppa till innehållet

Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/150

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
126
Motioner -i Första kammaren, Nr 153.


och partipolitisk förföljelse. Ett klarläggande av den svenska demokratiens svagheter och oarter tolkas som vittnesbörd om "nazistiskas tänkesätt. En antydan om att medborgarfriheten från intet håll är så allvarligt hotad som av de socalistiska fackföreningarna avfärdas som perfid och lögnaktig. Social-Demokratens replik på Nya Dagligt Allehandas vädjan till de borgerligt tänkande att samlas till energisk handling för att rädda folkfrihetens sak undan den anryckande och delvis redan förverkligade fackförenihgsdiktaturen är iådetta hänseende ytterst karakteristisk. N. D. A. förklaras ha ställt sig i spetsen för en "höger- folkets massövergång till nazismen. Allt vad vi anfört om socialdemokratins diktaturssträvanden vore lögn och förtal, avsett som en förevändning för att få styra upp i Hitlers kölvatten. - Likväl behöver man sannerligen icke anstränga sig för att finna belägg för att en socialistdiktatur via fackföreningsrörelsen är på väg att införas i detta land. Även om man bortser från vad Pariskongressen beslutat eller icke beslutat - Blaedels bevisföring låter sig härvidlag icke bortförklaras med oklara kompromissresolutioner - gives det nog och övernog av bevis på -den saken i den ständigt pågående blockad- och bojkottrafiken, i fackföreningarnas hänsynslösa nedklubbning särskilt av de mindre företagarna, vilka numera synas kunna med blockadvapuets hjälp ostraffat tillfogas hur stor ekonomisk skada som helst i sitt lovliga näringsfång. Ett exempel, som med ovanlig klarhet belyser det tillstånd av frihetsförkvävande förtryck och absolut rättslöshet, vari fackföreningarnas maktfullkomlighet försatt det svenska samhället, har förövrigt just i dagarna kommit till offentligheten genom ett domstolsutslag. Detaljerna i affären äro sådana, att de väl förtjäna ett närmare omnämnande. Enbättre illustration till vad svenska folket har att vänta under ett socialdemokratiskt majoritetsregemente kan knappast begäras. Fyra personer, bröderna Nestor och E. A. Sandgren samt herrar E, S; Eriksson och F. H. Bergström, samliga utlärda -utövare av bageriyrket och gemensamt drivande en bageriaffär i Vivstavarv, övertogo i oktober 1930 ett större företag i branschen, firman W/Vienerbageriet i Sundsvall. För ändamålet bildade de Sandgren & Czo Kommanditbolag, och det för affärens genomförande erforderliga kapitalet tillsköts helt och hållet av de fyrauinnehavarna, Då ingen av bolagsmännen kunde tillåta sig lyxen av en arbetsfri tillvaro, meddelades vederbörande fackförening, Svenska livsmedelsarbetarförbundets avd. 8 i Sundsvall, att samtliga i den nya firman intresserade bolagsmän komme att i fortsättningen arbeta i rörelsen. Den arbetskraft, som därutöver bleve erforderlig, anhöll firman att på vanligt sätt få sig tilldelad genom nämnda fackförenings försorg. " - - Detta lojala tillvägagångsätt passade för ingen del fackföreningen, Denna resolverade i stället, att samtliga i den gamla affären sysseltsattag organiserade arbetare skulle behållas i den nya. Ingen som helst hänsyn togs till den omständigheten, att de fyra bolagsmännen själva voro erfarna yrkesmän och för sin utkomst beroende av sina händers arbete, än mindre generade det förhållandet, att de nya affärsinnehavarna riskerade ett icke obetydligt kapital. I stället stipulerade fackföreningen som de nya företagarnas helt enkelt "förbaskade skyldighet" att betala avtalsenliga löner - upp till 95 kronor per vecka l- till en organiserad arbetarpersonal, vars antal väsentligt oversteg foretagets behov.