Hoppa till innehållet

Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/173

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
Motioner i Första kammaren, Nr 153. 149


betsplatsen och arbetsmarknaden. - Ville ing. Nilsson främja reda och ordning så hade han kunnat förmå entreprenörerna att göra upp med Byggnadsträ i stället för S.A.C." Och nyss ha vi fått veta att kntym och princip förhindra reformisterna att göra upp med "tillfälliga och icke självständiga företagare", sådana som de här berörda. Oss förefaller det som om ordningen och redan i Syoc.-Dem. vore ute på karaselläkning. I stället för att bortförklara de monopolistiska strävandena har man lyckats leda dem i bevis. Lyckats utomordentligt väl, förresten. Ordning och reda på arbetsplatsen är, enligt de reformistiska principerna, att endast de som kunna uppvisa medlemskap i till L.O. anslutna förbund skola få arbeta samt att andra organiserade arbetare skola utlämnas åt arbetslöshet och svält. Det är visserligen en princip, det skola vi inte förneka, men en princip som dess anhängare gjorde klokast uti att inte skryta med. Den tillhör de mindre vackra. Men, säger den citerade tidningen till sist: "såväl ing. Nilsson som S.A.C. få själva stå sitt kast då de komma i konflikt med denna av land-sorganisationen knäsatta och även av samhället de facto erkända princip." Vi äro inte alls intresserade av ing. Nilsson, men beträffande S.A.C. så har den allt sedan sitt framträdande inom svensk arbetarrörelse fört en oförsonlig kamp mot den reformistiska monopolismen och om reformismen också tagit det borgerliga samhället till bundsförvant i sin utsvältningsoch tvångsorganiseringsverksamhet, så kommer dock den syndikalistiska rörelsen att även i fortsättningen bekämpa denna osunda och osocialistiska företeelse. Vad det slutligen beträffar Soc.-Demzs rubrik: "Stadsfiskal vill skydda S.A.C. för L.O.", så är tidningen medveten om att detta är en lögnaktig framställning av innehållet i och syftet med stadsfiskalens skrivelse till J.O. Däremot kan man utan vidare fastslå att de reformistika monopolsträvarna faktiskt ge våra fiender argument i kampen mot arbetarnas organisationssträvanden. Det är heller inte i detta fall de aktioner som baseras på arbetarnas socialistiska strävanden, som få tjänstgöra som vapen emot arbetarrörelsen, utan reformisternas rent kapitalistiska monopoloch roffarmetoder. Bil. 41. Arbetaren den 22 augusti 1933. Front mot reformistmonopol. Nya Dagligt Allehanda har för en gångs skull rätt, när den skriver att socialdemokraterna äro "folkförtryckare"! Detta kanske de arbetslösa bäst kunna bevisa, i all synnerhet i de kommuner där socialdemokraterna ha majoritet i de kommunala institutionerna. Vad historien från Filipstad beträffar, kunde hundratals sådana rullas upp, där de olika förbundsstyrelsena, som uteslutande bestå av rättrogna socialdemokrater, inte sky nägra medel när det gäller att utestänga oliktänkande arbetare från arbetsplatserna. De vanligaste metoderna äro blockadbryteri, lönenedpressning och monopolblockader. Att de genom detta sitt handlingssätt slagit in på en farlig väg, borde de nog bäst själva inse. I stället för att i dessa arbetslöshetstider fördela det arbete som finnes, göra de allt för att monopolisera det för vissa grup