Nr 156.
- Av herr Johansson, Johan Bernhard, m. fl., om åtgärder mot
statsfientlig verksamhet.
I ett interpellationssvar, som avgavs vid 1931 års riksdag, erkändes, att
de förhållanden, som skapats genom kommunistiska uppviglares av
främmande nationalitet verksamhet, vore "allvarliga" och föranledde
"regeringen att med uppmärksamhet följa utvecklingen å detta område". En
dylik karakteristik av läget vid denna tidpunkt torde kunna sägas haft
fog för sig med hänsyn till det stora antal utländska kommunister, som det
året eller tiden närmast förut avslöjats och utvisats (till detta klientel höra
Hurmevaara, Purmann alias Bionovice, alias Just, alias Leon, A. Ferguson,
Asser Salo, B. Kühl, Scholze m. fl.). Likväl inskränkte sig statsmakterna
nu som tidigare och även för framtiden att i stort sett intaga en
avvaktande hållning. Resultatet av en dylik politik borde dock redan vid den
tidpunkten ha varit för alla uppenbart. Den samhällsfientliga agitationen i
kommunistisk anda bedrevs i ohöljd cynism på olika områden av
samhällslivet, icke enbart på den politiska fronten, och snart nog började
följderna av densamma att visa sig.
Det är särskilt från 1931, som de yttre tecknen på den samhällsfientliga kommunistiska propagandans förmåga att förleda massorna till våldsdåd bli märkbara i större utsträckning. I februari ägde gatuoroligheter rum i Lidköping och Göteborg,i mars greps, som redan antytts, i Stockholm den tyske kommunistagenten Bernhard Kühl. Av de hos denne beslagtagna papperen framgick i detalj, huru den kommunistiska rörelsen och pressen i Sverige m. fl. länder ekonomiskt stötts från Moskva. Under april månad ägde svåra kravaller rum i Uppsala, Halmstad och Stockholm. Oroligheterna fortsatte under maj månad i Ådalen (13-14 maj), varvid även militär tvangs att inskrida och människoliv gingo förlorade, i Vänersborg samt under pingsten även i Borås. Under hela det- senare halvåret 1931 förekommo titt och tätt oroligheter, som i de flesta fall direkt kunde återföras på kommunistisk agitation och ledning.
Som en belysning av detta förhållande må följande ord ur den sovjetryska tidningen Pravda (Sanningen!), vilka skrevos efter kravallerna i Halmstad och Ådalen, anföras:
"Endast tack vare arbetarnas energiska sammanslutning genom att kommunisterna tog ledningen av striden varar strejken ännu. Händelserna i Halmstad och i Ådalen ställa Sveriges arbetarmassor i full utsträckning inför frågan om den politiska strejken, inför frågan om de ekonomiska
stridernas omvandling till politiska strider mot det bestående klassystemet.
