Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/233

Motioner i Första kammaren, Nr 156. 3

ytterligare belägg för en dylik inställning till lösandet av nutidens samhällsproblem anföras. Att våldet som medel i den kommunistiska ledningens hand rent av bör skattas högt framgår av Lenins egna ord: "Socialister kunna ej vara mot varje krig utan att därmed upphöra att vara socialister . . . Proletariatets borgarkrig mot bourgeoisin för socialismen äro oundvikliga. Krig från den i ett land segerrika socialismen mot andra, borgerliga eller reaktionära länder äro möjliga" (Socialismen och fosterlandsförsvaret, Stockholm 1924). I enlighet med dessa synpunkter har man rätt att förklara våra svenska kommunisters intresserade inställning till värnpliktsövningarna, som för dem enbart representera ett medel att förbereda till inbördeskrigets uppgifter. I överensstämmelse med dessa grundsatser rekommenderade fackföreningarna i Ãdalen arbetarna att "gå till kamp emot användandet av militär och polis i arbetsstrider och skapa sig försvarsorganisationer genom bildandet av proletära värnorganisationer på arbetsplatserna och att denna enhetsfront kan åstadkommas endast genom att arbetarna för ledandet av kampen skapar sig egna kamporgan och genomför kampen mot och utan de reformistiska ledarna" (Paul Thunell: Hungeravtal eller klasskamp, Stockholm 1931). Ur samma källa erfara vi, att "strejkledningen har till huvuduppgift inte endast att koncentrera arbetarmassornas uppmärksamhet på de för kampen uppställda kraven, utan också, vad som är särskilt viktigt, komplettera och utvidga de ursprungliga kraven och ställa nya, även politiska krav, allt efter situationen och de förändrade förhållandena". Ur dessa ord talar den makabra uppviglarfilosofi, på vars omsättning i svensk praktik vi under de sista åren till övermått erhållit prov. Kraven ställas icke för att uppfyllas utan givas avsiktligt en sådan vidd, att de icke skola kunna uppfyllas. Ty ett uppfyllt krav ägnar sig ej längre som agitationsmedel. Om - till kommunisternas besvikelse - ett framställt krav genom yttersta tillmötesgående från samhällets eller arbetsgivarpartens sida, vilkendera det nu är fråga om, uppfyllts, ställs genast ett nytt, ännu större! Målet är, som det stod formulerat i ett från åhörarläktaren i första kammaren den 6 mars 1930 nedkastat flygblad, att "upprätta proletariatets diktatur i stället för den kapitalistdiktatur, som ni alla, fast på olika sätt, arbetar för att "demokratiskt" maskera" (Herrar borgare och borgarelakejerl). Och vad är "diktatur"? Vi låta N. Bucharin ge svaret i Programm der Kommunisten (Berlin 1918): "Diktatur - det betyder järnhård makt, en makt, som ej har förbarmande med sina fiender... Ur försonligheten kan intet gott komma... Genom arbetarnas obönhörligt fasta makt till kommunismen! - det är vårt partis lösen. Och vårt partiprogram är den proletära diktaturens program." - l ett föredrag på Auditorium i Stockholm den 4 september 1928 hade nuvarande ecklesiastikminister Arthur Engberg några sanna ord att säga om kommunisternas verksamhet. Han påpekade först att vår tids cesaristiska