andra ingredienser i den kommunistiska läran, som ställa den i skarpt betonat motsatsförhållande till den västerländska kulturåskådningen, vilken, som hr Anders Örne med all rätt nyligen under en debatt i första kammaren (13 maj 1933) med skärpa framhöll, i så hög grad härleder sin uppfattning om frihetens värde och betydelse ur den kristna lärans trossatser och andliga innehåll. Till denna kristendom och därmed till frihetens källsprång i den nuvarande kulturkretsen av nationer stå kommunisterna obönhörligen fientliga lik.som till all religion över huvud taget, ävensom till de former, som äktenskapligt samliv sedan ålder ägt och barnauppfostran iklätt sig. Hela kommunismens uppfattning av dessa problem präglas av en konsekvent genomförd materialistisk livssyn.
Bucharin och Preobrasjenskij uttrycka i Kommunismens ABCD saken på följande sätt: "Religion är opium för folket, sade Karl Marx. Kommunistiska partiets uppgift år att förtydliga denna sanning för de bredaste lagren av arbetets massor... Religionen är varken teoretiskt eller praktiskt förenlig med kommunismen."
Barnen böra vidare uppfostras efter kollektivistiska mönster. Det heter i samma bok bl. a.: "När föräldrarna säger 'min son', 'min dotter', så betyder det inte bara förefintligheten av släktskapsband utan också föräldrarnas rätt att uppfostra barnen. Denna rätt är från socialistisk synpunkt icke motiverad." Lenin uppmanade till "att massvis översätta och sprida den franska upplysnings- och ateistiska litteraturen från det 18 århundradet" och konstaterade kort och gott att "marxism är materialism. Som sådan är den lika fientlig mot religionen som materialismen hos det 18 århundradets encyklopedister ... Vi måste kämpa mot religionen. Det är hela materialismens abc alltså ock marxismens." (Socialismen, arbetarpartiet och religionen, Stockholm 1924.)
Den taktik, som på detta område kommer till användning hos oss, utmärker sig av .stor försiktighet. Redan Lenin -anbefallde i dessa stycken varsamhet. En svensk kommunist skriver: "Förklara långsamt och uthålligt, undervisa och upplys, avslöja religionens lögn och bedrägeri, förklara dess uppkomst, betydelse och skadlighet men öva intet våld mot den troende befolkningen, tvinga dem icke att mot sin vilja bli ateister eller omfatta någon viss tro." (Albert Barthel: Bolsjevismen, religionen och kyrkan, Stockholm 1928.) Det må i detta sammanhang vara ägnat att erinra om den ryske kommunisten Lunatjarskijs ord: "Vi hata kristendomen och de kristna, till och med de bästa bland dem måste betraktas som våra värsta fienden" Vad kommunismen för sina dunkla syften har behov av är icke kärleken – det är hatet.
Det kan inom vårt kultursamhälle i nuvarande stund finnas många uppfattningar om och motiveringar för en religiös livsinställning. För samhället är det av vikt att betona religionens förmåga att för individen skapa utgångsläget för grundläggandet av vissa värdefulla föreställningar av etisk
