Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/247

Motioner i Första kammaren, Nr 156. 17

enda sätt, som var möjligt, nämligen som en av regeringen antydd vilja att med extra åtgärder ingripa mot den kommunistiska propagandan såväl som mot andra rörelser med statsfientlig karaktär. Dessa förmodanden stämplade emellertid några dagar senare exc. Hansson närmast som en förolämpning i samband med ett anförande, som hölls inför Ådalens befolkning. De bolsjevikelement, som i Ludvika och Örebro fått figurera som demokratiens och folkets fiender, blevo i Ãdalen (enligt T. T:s referat) ingen "verklig fara för samhällsordningen. De äro och förbli en ringa del av vårt folk. De kunna väl framkalla ett och annat bråk, vilket i och för sig är illa nog, men det är långt därifrån till vad en del gott folk i sin fantasi utmåla för sig, när det gäller bolsjevikerna". De inviter till en mera fast politik åt detta håll, som exc. Hanssons tidigare ord givit berättigad anledning till, avvisades, som sagt, med all skärpa. De synpunkter, som i de givna citaten komma till synes, förefalla oss rätt typiska för de socialdemokratiska uppfattningarna i hithörande frågor. Å ena sidan en läpparnas bekännelse inför ett för alla uppenbart läge men å andra sidan samtidigt en oresonlig ovilja mot att råda bot på missförhållandena genom handlingar. Det ligger emellertid makt uppå, att man verkligen kommer från ord till handling. Alla ansvarskännande medborgare äro ju överens om det trängande behovet av ett bestämt och kraftigt ingripande. Att låta tiden förrinna under trögt framskridande utredningar är endast att låta de samhällsfientliga åskådningarnas gift spridas vidare i samhällskroppen. Det ligger fara i dröjsmål. Som förut här erinrats om, begärde riksdagen i fjol en utredning för åtgärders vidtagande på hithörande område. Exc. Hanssons uttalande om att resultatet antagligen komme att bliva, att nu gällande lagstiftning befunnes tillfyllest, en uppfattning, som vi ingalunda kunna dela, är ej ägnat att lugna de farhågor, vi här låtit komma till uttryck. Ehuru ärendet i fjol beteckna-des som brådskande, har utredningen likväl icke fortskridit så långt, att regeringen funnit sig kunna bebåda något förslag till årets riksdag. Dessa omständigheter jämte händelserna ute i världen under det sistförflutna året föranleda oss att ånyo upptaga frågan om de samhällsfientliga organisationernas bekämpande, en angelägenhet som i egentligaste mening är en samhällets livsfråga. Vårt ansvar gentemot vårt land och mot våra efterkommande bjuder att inte tvekande dröja intill det sista. Ju längre vi uppskjuta den nödvändiga operationen, ju svårare blir den att företaga. Vi måste medan tid är visa tillbaka detta angrepp från kulturfientliga, oss våsensfrämmande, upplösande krafter. I det syftet och med det målet för ögonen samt under hänvisning till de meningar, vi ovan låtit komma till synes, få undertecknade hemställa, - Bihang till riksdagens protokoll 193/4. 3 saml. Nr 156-158. 2