Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/25

Motioner i Första kammaren, Nr 153. 1

Nr 153. Av herr Johansson, Johan Bernhard, m. fl., om lagstiftning angående blockad m. m. Vid 1929 års riksdag hemställdes dels i motion i första kammaren av herr Frändén m. fl. (nr 12) och dels i motion i andra kammaren av herr Nygren m. fl. (nr 21), att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om utredning rörande lämpligaste lagstiftningsåtgärder för tryggande av tredje mans rätt till neutralitet i arbetskonflikt, varvid frågan om skadestånd till näringsidkare, som drabbas av i motionen berörda övergrepp, måtte särskilt beaktas, samt därefter för riksdagen framlägga lagförslag i ämnet. I motiveringen till motionerna, som voro likalydande, framhöllos särskilt de för landets köpmän och övriga varuförmedlare skadliga verkningar av de mot neutral tredje man riktade bojkottåtgärder, som blivit allt vanligare stridsmedel i de på arbetsmarknaden pågående striderna mellan företagare och arbetare. Det vore även för samhället och varukonsumenterna vådligt, att dylika ingrepp i varuförmedlarnas eljest i lag fastslagna näringsfrihet opåtalt finge äga rum, och då gällande rätt icke gåve tillräckliga garantier till skydd för neutral tredje man i nyssnämnda avseende, vore det ett rimligt och berättigat krav, att statsmakterna ägnade frågan sin uppmärksamhet. Andra lagutskottet, dit motionerna hänvisades, begärde i den ordning, 46 § riksdagsordningen föreskriver, yttrande över motionerna av kungl. socialstyrelsen. I huvudsaklig anslutning till de synpunkter, som socialstyrelsen i avgivet yttrande anfört, hemställde utskottet, att motionerna icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. I den ena av de båda reservationer, som funnos fogade vid utskottets utlåtande (av herr West- man m. fl.), uttalades, att utskottet borde hemställa, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om föranstaltande av utredning i ämnet. Reservanterna framhöllo i sin motivering bl. a., att det icke överensstämde med statens uppgift att uppehålla rättssäkerheten, att staten, iförlitande på att arbetsstridernas antal komme att minskas, underläte att vidtaga åtgärder för att meddela rättsskydd i de fall, då arbetstvist verkligen utbrutit och rättsskydd visade sig vara erforderligt. Lika litet syntes det reservanterna - i motsats till utskottet - vara en tillfredsställande utväg att göra den utomståendes ekonomiska trygghet beroende av de stridande arbetare- och arbetsgivareorganisationernas goda vilja. Vid frågans behandling i kamrarna godkände första kammaren genom lottning den av herr Vllestman m. fl. vid utskottets utlåtande avgivna Bihang till riksdagens protokoll 1934. 3 saml. Nr 153. 1