ett synnerligen tillfredsställande sätt, fullt opartisk och fri från
privatekonomiska intressen.
Det kan under sådana förhållanden icke anses riktigt, att statsmakterna
försvåra landstingens anslutning till den statliga kontrollverksamheten
genom att härför uttaga avgifter, som betydligt överstiga vad privata organ
begära för samma arbete. Fastmera borde staten under nuvarande tider, då
en intensiv propaganda för vedeldning bedrives och då staten till
primärkommuner och enskilda i stor omfattning lämnar bidrag i syfte att stimulera
till användning av inhemskt bränsle, på allt sätt underlätta för landstingen
att ansluta sig till den statliga kontrollverksamheten. Det enda riktiga synes
därvid vara, att staten, såsom 1931 års skogssakkunniga, socialstyrelsen och
landstingsförbundets styrelse för sin del förordat, och såsom Kungl. Maj:t
i proposition nr 189 till 1933 års riksdag föreslagit, helt borttager de nu
stipulerade avgifterna för landstingens anslutning till verksamheten i fråga.
Först därigenom kan det förväntas, att alla landsting skola ansluta sig till
densamma till gagn för en ekonomisk sjukhusförvaltning och för
strävandena att vinna avsättning för våra inhemska skogsprodukter.
Under åberopande av vad sålunda anförts få vi härmed hemställa, att
riks-dagen ville
dels medgiva kostnadsfri anslutning för landstingen till
den av staten bedrivna brännslekontrollverksamheten,
dels på grund härav med erforderligt belopp höja det av
Kungl. Maj:t begärda extra anslaget till rådgivande och
kontrollerande verksamhet m. m. för vedeldningens främjande.
, .
stockholm den 22 januari 1934. 9
L. Tjällgren. D. Pettersson.
Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/315
Utseende
Den här sidan har inte korrekturlästs
Motioner i Första kammaren, Nr 178. 13