Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/325

Motioner i Första kamm.a1en,, Nr 183. 1

N r 183. Av herr Johansson, Johan Bernhard, m. fl. om effektivt och plan/mässigt stöd åt jordbruket. Jordbrukskrisens långvarighet och världsomfattande utbredning har föranlett de flesta länder att vidtaga djupt ingripande handelspolitiska åtgärder i syfte att skydda det egna jordbruket mot världsmarknadens, av dumping starkt påverkade och för näringen ruinerande prisbildning. Importrestriktioner av allehanda slag försvåra utomlandsavsättningen och folken söka mer och mer lita till sina egna möjligheter för livsmedelsförsörjningen. Under det gångna året har svårigheterna för vår export av jordbruksalster ytterligare ökat och utsikterna för en friare exporthandel te sig för närvarande mörkare än någonsin. Sålunda kan erinras om de åtgärder, som i England vidtagits, dels för ökande av den inhemska produktionen, dels för gynnande av importen från dominions av för den svenska lantbruksexporten så betydelsefulla produkter som smör, bacon och ägg. Vidare må även erinras om de försvårade avsättningsförhållandena, i andra länder, särskilt Tyskland, som näst England varit det förnämsta avsättningslandet för vår livsmedelsexport. Inför ett dylikt läge är statsmakternas fortsatta och effektiva stöd åt det svenska jordbruket oundgängligen nödvändigt, därest ett ekonomiskt sammanbrott för denna viktiga näringsgren skall kunna förebyggas. Insikten om vårt jordbruks stora betydelse, ekonomiskt och socialt, har också under senare år föranlett statsmakterna att vidtaga en rad åtgärder till näringens stöd. I hög grad hava i synnerhet spannmåls- och mjölkregleringarna underlättat jordbrukets möjligheter att uthärda tidens svårigheter. Stödåtgärderna hava emellertid understundom beslutats utan ett tillräckligt beaktande av det inbördes sambandet mellan jordbrukets olika produktionsgrenar. Det torde därför bliva nödvändigt att genomföra ökad planmässighet och effektivitet i fråga om jordbruksstödet, och så avpassa åtgärderna, att dessa kunna bestå under längre tid utan att medföra störande eller icke önskvärda rubbningar i jordbrukets produktionsinriktning. Då spannmålsregleringen år 1930 genomfördes lämnades fodersäden helt utanför. Brödsäden har kunnat avsättas till priser som hjälpligt täcka odlingskostnaderna, under det priserna å fodersäd ohämmat fått följa världsmarknadens abnormt låga priser, i vissa fall av dumpingkaraktär, vilka avsevärt understigit jordbrukets produktionskostnader. Följden härav har blivit att brödsädesodlingen ökat i en sådan omfattning att det nuvarande systemet med spannmålsregleringen är allvarligt hotat. De låga priserna å inhemsk fodersäd jämte den hittills ohämmade importen av billiga fodermedel har i sin tur uppmuntrat till en stark ökning av fläskproduktionen. De engelska Bihang till riksdagens protokoll 193/4. 3 saml. 1\r 183-190. 1