N r 183.
Av herr Johansson, Johan Bernhard, m. fl. om effektivt och
plan/mässigt stöd åt jordbruket.
Jordbrukskrisens långvarighet och världsomfattande utbredning har
föranlett de flesta länder att vidtaga djupt ingripande handelspolitiska
åtgärder i syfte att skydda det egna jordbruket mot världsmarknadens, av
dumping starkt påverkade och för näringen ruinerande prisbildning.
Importrestriktioner av allehanda slag försvåra utomlandsavsättningen och
folken söka mer och mer lita till sina egna möjligheter för
livsmedelsförsörjningen. Under det gångna året har svårigheterna för vår export
av jordbruksalster ytterligare ökat och utsikterna för en friare
exporthandel te sig för närvarande mörkare än någonsin. Sålunda kan erinras
om de åtgärder, som i England vidtagits, dels för ökande av den inhemska
produktionen, dels för gynnande av importen från dominions av för den
svenska lantbruksexporten så betydelsefulla produkter som smör, bacon
och ägg. Vidare må även erinras om de försvårade
avsättningsförhållandena, i andra länder, särskilt Tyskland, som näst England varit det
förnämsta avsättningslandet för vår livsmedelsexport. Inför ett dylikt läge
är statsmakternas fortsatta och effektiva stöd åt det svenska jordbruket
oundgängligen nödvändigt, därest ett ekonomiskt sammanbrott för denna
viktiga näringsgren skall kunna förebyggas. Insikten om vårt jordbruks
stora betydelse, ekonomiskt och socialt, har också under senare år föranlett
statsmakterna att vidtaga en rad åtgärder till näringens stöd. I hög grad
hava i synnerhet spannmåls- och mjölkregleringarna underlättat
jordbrukets möjligheter att uthärda tidens svårigheter. Stödåtgärderna hava
emellertid understundom beslutats utan ett tillräckligt beaktande av det
inbördes sambandet mellan jordbrukets olika produktionsgrenar. Det torde
därför bliva nödvändigt att genomföra ökad planmässighet och effektivitet
i fråga om jordbruksstödet, och så avpassa åtgärderna, att dessa kunna
bestå under längre tid utan att medföra störande eller icke önskvärda
rubbningar i jordbrukets produktionsinriktning. Då spannmålsregleringen
år 1930 genomfördes lämnades fodersäden helt utanför. Brödsäden har
kunnat avsättas till priser som hjälpligt täcka odlingskostnaderna, under
det priserna å fodersäd ohämmat fått följa världsmarknadens abnormt
låga priser, i vissa fall av dumpingkaraktär, vilka avsevärt understigit
jordbrukets produktionskostnader. Följden härav har blivit att
brödsädesodlingen ökat i en sådan omfattning att det nuvarande systemet med
spannmålsregleringen är allvarligt hotat. De låga priserna å inhemsk
fodersäd jämte den hittills ohämmade importen av billiga fodermedel har
i sin tur uppmuntrat till en stark ökning av fläskproduktionen. De engelska
Bihang till riksdagens protokoll 193/4. 3 saml. 1\r 183-190. 1
Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/325
Utseende
Den här sidan har inte korrekturlästs
Motioner i Första kamm.a1en,, Nr 183. 1