Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/329

Motioner fi Första kammaren, Nr 183. 5

- l anslutning härtill uttalar Höijer beträffande övergången från fodersädesodling till brödsädesodling: "Den är en naturlig följd av det rådande prisläget och kan knappast läggas de enskilda odlarna till last. Och om det nuvarande ensidiga stödet för den ena grenen av spannmålsodlingen bibehålles, kan ingen makt hejda en fortsatt utveckling i samma, mindre önskvärda riktning, varvid vi mycket snart stå inför en överproduktion av brödsäd även under år med mindre skördar än de två senaste åren." Nedgången i odlingen av fodersäd är påtaglig och det uppkomna underskottet därav har blivit täckt genom en avsevärd ökad import av majs och havre. Importförhållandenas utveckling under senare år åskådliggöres i nedanstående av spannmålsnämnden anförda tabell: l m p o r t Konsumtionsär litaoifc 1928-1929 ................................. -. . 62,272 103351 1929-1930 . . . . . . . . . . . . . - , . . . . . . . . . . . . . . . - . - . . .. 55,118 99,697 1930-1931 ................................... -. 68,520 267,758 193]-.1932 .................................... .- 43,842 322,421 1932-1933 ................................. -. 24,517 240,497 Såsom ovan framhållits har stödet åt brödsädesodlingen i hög grad underlättat jordbrukets möjligheter att uthärda krisens påfrestningar och ett uppgivande eller försvagande av detta stöd skulle otvivelaktigt medföra katastrofala verkningar. Den närmast liggande uppgiften på detta område torde alltså bliva att söka vidmakthålla effektiviteten i stödåtgärderna. Angeläget .torde därför vara dels att med tjänliga medel förebygga en överproduktion och dels att undanskaffa det uppkomna överskottet av brödsäd. I likhet med spannmålsnämnden företräda vi den uppfattningen, att reglerande ingrepp i fråga om brödsädesodlingens omfattning genom arealkontingentering helst bör undvikas. En anpassning av brödsädesarealen, så att densamma icke överstiger en storlek, som med hänsyn till behovet av brödsäd är erforderlig, torde lämpligast ske genom väl avvägda prisförhållanden mellan brödsäd och fodersäd. Därest, i enlighet med spannmålsnämndens förslag, importreglering av fodermedel fullföljes och en importavgift pålägges ifrågavarande varuslag, som förslagsvis kan hålla majspriset vid 12 öre pr kilogram cif svensk hamn och övriga fodermedelspris i förhållande därtill, så torde fara för överproduktion av brödsäd icke föreligga. För undvikande av störande rubbningar i näringslivet ha också de svenska statsmakterna tidigare, och med rätta, ägnat synnerlig omsorg åt avvägningsfrågan då tullpolitiska åtgärder vidtagits. Under förutsättning att tillbörlig hänsyn tages till avvägningsspörsmålet, så torde även de nya protektionistiska formerna kunna tillämpas utan att alltför besvärande rubbningar i produktionen uppkomma. Givetvis förut