Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/345

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
Motioner 11 Första kammaren, Nr 183. 21


försedda med tillräckligt kapital för att ordna sådan konservering, lagring eller tillverkning. Hithörande förhållanden synes oss jämförliga med vad som gäller i fråga om åtgärder för att hindra spannmålens saluförande i alltför stora mängder under en sammanträngd tidsperiod med åtföljande prisnedpressning, och vad som ansetts motiverat i ena fallet torde vara lika motiverat i det andra. Alltså bör staten skapa belåningsmöjligheter för konserverade, kylhuslagrade eller till ovannämnda preparat omvandlade ägg, förvarade i av äggproducentföreningarna ägda och av staten godkända lagerlokaler. Belåning skulle därvid kunna ske med de lagrade äggen eller preparaten som säkerhet och till lämplig procent på deras värde. I likhet med de anslag som givas vid uppförande av spannmålslagerhus torde även direkta anslag kunna beviljas för anläggning av konserveringslokaler samt anläggningar för tillverkning av flytande ägg och torkad äggula. Å preparaten flytande ägg och torkad äggula utgör nu tullsatsen 20 öre, eller samma belopp som för hela ägg. Då dessa preparat per kilogram ersätta mer än 1 kilogram av vanliga ägg, måste det anses befogat att tullen å dessa preparat höjes, och då ett effektivt tullskydd skulle kunna möjliggöra en inhemsk tillverkning av dessa preparat torde tullen böra utgöra 1 krona per kilogram. Isamband därmed synes tullen å ägg, för undvikande av import vid ett förbättrat prisläge på hemmamarknaden, böra höjas till 50 öre per kilogram. , l anslutning till vad vi här ovan anfört hemställa vi uti särskilda motioner: l. att riksdagen måtte dels för sin del godkänna förnyat avtal för ytterligare ett år med svenska spannmålsföreningen och med i huvudsak de ändringar i kontraktet, som föreslagits av statens spannmålsnämnd; dels i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om förlängning av samma avtal; dels uttala, att de priser som tillämpas vid inlösning av råg och vete av 1933 års skörd jämväl måtte gälla vid inlösningen av 1934 års skörd; dels hemställa att Kungl. Maj:t måtte vidtaga erforderliga åtgärder för brödsädesöverskottets undanskaffande; dels ock i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att Kungl. Maj:t måtte företaga utredning angående ändamålsenligaste sättet för att i fortsättningen bereda brödsädesodlingen ett med det nuvarande likvärdigt stöd; li. att de i Kungl. Maj:ts kungörelse nr 660 den 21 december 1933 utfärdade bestämmelserna angående reglering av införseln av havre, majs samt vissa andra fodermedel må förbliva gällande tillsvidare;