Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/37

Motioner 12 Första kammaren, Nr 153. 13

arbetsgivare skall intaga en gynnad ställning framför andra grupper. Man synes därför böra förbjuda stridsåtgärd i syfte att förmå någon att ingå kollektivavtal, som ej begåtts av flertalet av -de hos honom anställda (jfr norska lagen), eller att i sådant eller annat arbetsavtal intaga bestämmelse att endast medlem av viss förening eller sammanslutning skall erhålla arbetskraft eller anställning. Men stridsåtgärden kan också ha till syfte att framför allt förmå den part, som genom det eftersträvade monopolet skulle ställas utanför den ifrågavarande ekonomiska verksamheten, att avstå från eller underlåta denna verksamhet. Det bör icke få förekomma, att man genom tvångsåtgärder söker förbehålla medlemmar av viss förening eller annan sammanslutning visst arbete eller annan ekonomisk verksamhet. Blockaden kan ytterligare ha till syfte att förmå en konkurrent på arbetsmarknaden eller inom annan näringsverksamhet att biträda överenskommelser till förhindrande av konkurrens på området i fråga. Fall av alla dessa slag förekomma tämligen ofta (jfr professor Bergendals utredning sid. 64 ff. samt bil. 35-45) och hava genom att skapa osunda monopolistiska strömningar inom näringslivet bidragit till ökad arbetslöshet, konstlad prisnivå och kränkning av allmänhetens och de av åtgärderna drabbades intressen. Röster hava inom skilda läger höjts emot dessa missförhållanden, vilka t. o. m. tagit den formen att enskilda personer av organisationer förbjudits utföra arbete för egen räkning, t. ex. .nedlägga arbete på egen fastighet eller tomt. Konkurrensstriderna mellan olika yrkesföreningar utgöra också ett i hög grad störande moment på arbetsmarknaden. För övrigt må framhållas, att vi här rikta oss lika mot övergrepp på såväl* arbetsmarknaden som i näringslivet i övrigt. Konkurrensblockader böra motarbetas av vad slag de vara må och på vilket -ekonomiskt område de än visa sig. , Bland de blockadfall, som på sista tiden tilldragit sig allmän uppmärksamhet, framstå som särskilt betänkliga de allt vanligare utpressningsblockaderna (bil. 46-49). Mot de förfaranden, som här avses, saknas tillräckligt skydd i gällande lag. Icke heller den ifrågasatta nya lagen om straff för utpressning kan härvidlag lämna hjälp. De ändringar, som i kungl. prop. nr 15 till innevarande års riksdag föreslagits i 21 kapitlet strafflagen, innebära nämligen blott en kriminalisering av utpressning eller utpressningsförsök, där tvångsmedlet består av dels hot om visst slag av brottslig gärning och dels hot att åtala eller angiva någon för brott eller att om någon lämna ärekränkande meddelande. Utgöres åter .tvångsmedlet vid utpressningen av blockadåtgärd, faller förfarandet utanför det blivande utpressningsbrottets gränser. Professor Bergendal behandlar i sin utredning (sid. 68 ff.) även stridsåtgärder i utpressningssyfte, vilka kunna förekomma såväl mot part i ekonomisk tvist eller i avtal som mot tredje man, t. ex. den som övartagit blockerad rörelse. Den sakkunnige gör skillnad på det - enligt hans mening utomordentligt sällsynta - fall, att den angripande söker tilltvinga sig något, varpå.