Hoppa till innehållet

Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/416

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
6
Motioner 12 Färs/a kammaren, Nr 211.


folkskoleväsendet i vårt land, vilken uppfattning jämväl uttalats redan av 1924 års riksdag, då förslag väckts om förändring av anslaget från förslagsanslag till reservationsanslag. Det synes överstyrelsen obestridligt, att den betydande reduktion av anslaget, som vidtagits under de båda senaste budgetåren, framtvungit så avsevärda inskränkningar i folkskolinspektörernas möjligheter att utöva den lokala ledningen av skolväsendet, att överstyrelsen icke kan underlåta att påkalla Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet för förhållandet. Fara föreligger otvivelaktigt, att de ytterst betydelsefulla samhällsuppgifter, som åligga folkskolinspektörerna, icke kunna behörigen fullgöras. Därtill kommer att en allt för stark beskärning av ifrågavarande anslag under nuvarande läge kan komma att försvåra för inspektörerna att effektivt medverka för genomförande av de besparingsåtgärder på folkskoleväsendets område, som av statsmakterna beslutats. I Med hänsyn härtill och med stöd av de uttalanden i ämnet, som gjorts av 192-fl och 1933 års riksdagar, finner överstyrelsen sig nu icke kunna underlåta att påkalla en höjning av här förevarande anslag. Med hänsyn till det budgetära läget anser sig dock överstyrelsen böra begränsa sin framställning till att avse en höjning med 25,000 kronor." Överstyrelsen har anfört synnerligen starka skäl för sitt förslag. Den uppgift, som tillkommer våra folkskolor är av utomordentligt stor betydelse för vårt folk. Både staten och kommunerna åtaga sig också stora kostnader för folkskoleväsendet. Det är då av synnerlig vikt, att folkskolorna erhålla en så god organisation som möjligt och att det i dem bedrivna arbetet är ägnat att fylla sitt ändamål så att verklig valuta erhålles för de nedlagda kostnaderna. En av de starkaste garantierna härför ligger i den kontrollerande och rådgivande verksamhet, som folkskolinspektörerna hava att utföra. Det är uppenbart att denna verksamhet icke kan i alltför hög grad begränsas till tjänsterummet. Den förutsätter med nödvändighet, att folkskolinspektörerna beredas tillfälle att i erforderlig utsträckning företaga resor till de olika skoldistrikten. Särskilt vilja vi påpeka, att den centraliseringsverksamhet, som på grundval av riksdagens beslut i besparingssyfte för närvarande bedrives på folkskoleväsendets område, förutsätter ständig medverkan av folkskolinspektörerna. Denna medverkan måste i regel ske genom inspektörernas deltagande i muntliga överläggningar med de lokala skolmyndigheterna. Resorna till dessa överläggningar förorsaka givetvis kostnader, vilka egentligen ligga utanför kostnaderna för den regelbundna inspektionsverksamheten, vilken därför av brist på erforderliga medel måste bliva åsidosatt. Dessa syften kräva för behörigt tillgodoseende en höjning av anslaget och torde denna icke kunna sättas lägre än skolöverstyrelsen föreslagit. Under åberopande av vad ovan anförts hemställes, att riksdagen måtte för budgetåret 1934/1935 bestämma det ordinarie förslagsanslaget till resekostnadsersättning åt folkskolinspektörer till ett belopp av 175,000 kronor. Stockholm den 23 januari 1934, Ruben Wagnsson.