Under nu rådande svåra ekonomiska förhållanden nödgas dock många av de
yrkesbestämda *högre folkskolornas elever till följd av medellöshet avbryta
skolgången. I genomsnitt torde avgången vid slutet av andra skolåret uppgå
till över en tredjedel av antalet lärjungar i motsvarande årsklass. Högre
folkskolornas elever tillhöra nämligen oftast sådana hem, vilka till följd av
medellöshet ej ha möjlighet att bereda barnen en dyrare utbildning. Men även
en två- eller treårig kurs i högre folkskolan medför kännbara utgifter för
sådana familjer. Undervisningen är visserligen avgiftsfri, men skolgången
medför likväl avsevärda utgifter för böcker, skolmateriell och kläder m. m.
Skolorna själva kunna ej nämnvärt hjälpa behövande elever, då de i
allmänhet sakna fonder för dylik hjälpverksamhet. Genom enskild välgörenhet
ha visserligen någon gång medellösa elever satts i stånd att fullborda en
påbörjad utbildning, men under nuvarande depressionstider kan naturligt nog
icke ens sådant understöd påräknas.
Av det redan sagda torde otvetydigt framgå:
att den i de yrkesbestämda högre folkskolorna meddelade yrkesutbildningen
är fullt jämbördig med den i de med elevstipendier gynnade yrkesskolornas;
att eleverna i de yrkesbestämda högre folkskolorna och praktiska
mellanskolorna äro i lika stort behov av stipendier för fullföljande av sin utbildning
som eleverna i de övriga yrkesskolorna.
Det är två bestämmelser av rent formell för att inte säga formalistisk natur,
som hindra eleverna vid de yrkesbestämda högre folkskolorna att komma i
åtnjutande av samma rätt till stipendier, som medgivits eleverna vid de övriga
yrkesskolorna på samma nivå:
att de heta folkskolor;
att de därför sortera under skolöverstyrelsens folkskoleavdelning i stället
för under dess yrkesskoleavdelning. ,
Det är helt otänkbart, att riksdagen vid sitt beslut 1930 att anvisa anslag
till dessa understöd lagt sådana rent formalistiska synpunkter på frågan. En
av motionärerna, på vars förslag riksdagen fattade sitt beslut, förklarade
också i debatten i första kammaren vid föregående års riksdag, att säkert
inte han och troligen inte heller medmotionären avsett att utestänga eleverna
vid de yrkesbestämda högre folkskolorna med lika god undervisning som de
yrkesskolor, vilkas elever kommit i åtnjutande av förmånen. Det skulle
också ha varit mer än underligt, om riksdagen i uttrycket "skolor för
yrkesundervisning" velat lägga in en så snäv tolkning, att den uteslutit rikets alla
yrkesbestämda högre folkskolor till förmån för bl. a. privata skolor, vilka
äro verkliga affärsföretag och ledas som sådana samt i vissa fall meddela en
undervisning, som inte når upp till samma nivå som den yrkesbestämda högre
folkskolans.
Garantierna för att inte de yrkesbestämda högre folkskolorna skola få
några fördelar framför övriga yrkesskolor ifråga om statsstipendier torde
vinnas genom bestämmelser, att stipendium inte får utgå till skolpliktig -
alltså vanligen blott till elever i tredje och fjärde klassen - och att kommun,
som önskar komma i åtnjutande av statsstipendier för sina elever, skall hålla
Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/445
Utseende
Den här sidan har inte korrekturlästs
Motioner 12 Första kammaren, Nr 217. 3