Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/470

6

Motioner 1 Första kammaren, Nr 225.

vid koleldning och därjämte fordrades ytterligare 6 civila eldare, en massa hästdagsverken och dryga kostnader för vissa lagringsplatser för ved. Uppgifterna i derma utredning kommenterades i en särskild P. H. av skogssakkunniges sekreterare, vilken påvisade, att en övergång till Vedeldning i nyss sagda utsträckning skulle draga en merkostnad av nära 200,o()o kronor (alltså väsentligt mera än vad arméförvaltningen själv påstod). I en av landstingsförbunden bekostad utredning, utförd av Kungl. socialstyrelsens värmetekniska avdelnings chef och dess förste byråingenjör och utgiven i tryck mars 1932, uppgives, att ett utbyte av importbränsle för 1,054,000 kronor vid vissa landstingsanläggningar skulle föranleda en ändringskostnad (engångsutgift) å 2l4,000 kronor och en årligen återkommande personalkostnadsökning å ej mindre än 27 1,000 kronor. I Från enskilt håll påvisa-des att dessa uppgivna kostnadsökningar voro orimligt överdrivna och vedeldningssakkunnige ha genom sitt arbete klarlagt, att nyssnämnda utredningar voro alldeles ohållbara. I väsentliga delar förekomma helt felaktiga uppgifter och beträffande kolpriset uppgav-s i en del fall i arméförvaltningens utredning väsentligt lägre kolpris än de i verkligheten betalade. Vedeldningssakkunniges arbete har helt raserat förenämnda utredningar och påvisat vedbränslets stora konkurrenskraft mot importbränsle även vid nuvarande onormalt låga importbränslepriser. På ett betydande fält har Vedeldningssakkunniges arbete dock icke avsatt några gynnsamma spår, nämligen vid statens järnvägar. Detta område var nämligen undantaget och har således icke undersökts av annan än Kungl. järnvägsstyrelsen, som med hänvisning till resultaten av erfarenheterna från tiden för världskriget ständigt har ställt sig avvisande mot varje försök att införa Vedeldning vid statens järnvägar. Senaste avstyrkandet i ifrågavarande avseende är offentliggjort i 1931 års skogssakkunniges betänkande (statens offentliga utredningar 1933/2 jordbruksdepartementet) . - De där sammanbragta yttrandena och sammanställningarna verka emellertid icke övertygande mera än i det avseendet, att Kungl. järnvägsstyrelsen har en panisk ovilja mot utnyttjande av det utmärkta vedbränsle, som överflödar i de trakter de ifrågasätta bandelarna genomlöpa. Anledning finnes dock till det antagandet, att ett tillrättaläggande av frågan efter praktiska linjer skulle visa i stort sett samma möjligheter till Vedeldning på rent ekonomisk basis vid statens järnvägars linjer i inlandet, som vid förberörda statens och landstingens stationära anläggningar. Förutsättningen härför är emellertid, att utredningen lägges i händerna på personer som kunna frigöra sig från förutfattade meningar och äro verkligt sakkunniga på området. - Den envishet, varmed finska staten framhärdar i Vedeldning på statsbanorna, är ett indicium som icke bör förbises. Likaså den underliga omständigheten att man vid berörda utredning i skogssakkunniges betänkande anger, att man räknat med det mycket dyrbara bränslet prima björlwed, i stället för blandved