Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/50

26

Motioner i Första kammaren, Nr 153.

borgarna mista tron på rättssamhällets förmåga att hävda sig Siälvt- Det är i denna sinnesstämning, som tron på diktaturen spirar upp och stärkes vid den hart när dagliga åsynen av det rådande demokratiska samhällsskickets svaghet gent emot det fackliga feodalvasendet. Det Pass?-1 blia i stycket att Soc.-Dem. i sitt referat av borgmastare Fants tal uteslutit just ovan citerade passus. - Bil. 6. Fackföreningsrörclsen. Organ för Landsorganisationen i Sverige Nzr 34 den 25 augusti 1933. Fackiöreningsrörelsen och nutidsläget. s Av Stefan Oljelund. Iii. Om det irrationella väsen som heter människan i frihet får verka är det alltid svårt att säga vart det bär hän. I ett civiliserat samhälle regleras hennes verksamhet av vissa gemensamt erkända rättsprinciper. Vi ha vår rättsordning som fått uttryck i det man kallar det allmänna rättsmedvetandet. Det tillkommer filosoferna och religionslärarna att söka fastställa vad allmänt rättsmedvetande är, gemene man har vissa föreställningar som säger honom att detta är rätt och detta är orätt. Det har exempelvis i arbetartidningar sagts, när vissa händelser inträffat inom den fackliga rörelsen, att denna icke får handla så att den utmanar det allmänna rättsmedvetandet. Därmed erkännes att det finns vissa rättsbegrepp som äro gemensamma för oss alla, oavsett på vilken sida av fronten vi stå. När det gäller denna, i ett civiliserat samhälle fast lagda etiska kulturgrund, är det teoretiska konstruktioner om det påstås att i samhället dväljas tvenne olika rättsuppfattningar, som icke förstå varandra. I de avgörande tingen måste människornas känsla för det rätta och moraliskt hållbara vara lika. I annat fall vore allt samhällsliv omöjligt. Till detta kommer att fackföreningsrörelsen i vårt land oförbehållsamt och positivt bejakar den demokratiska samhällsformen. I striden för denna ha fackföreningarna på sitt område deltagit, och i denna ha de full frihet att utveckla sina krafter. Denna frihet, begränsad av gemensamt förbindande rättsregler, är det värdefullaste vi ha. Fackföreningarna kunna icke sätta nog pris på den. Går man att svara på frågan om det är tillräckligt och för organisationens medlemmar tillfyllest, att fackföreningarna begränsa sig till femörespolitiken och den krassa vakthållningen kring materiella intressen, så räcker det att hänvisa till denna frihet. Om människor fritt få utveckla sina krafter inom en organisation màste därur spira värdefullare tir-ig-än blott matnyttighetens. Arbetarna ha medelst sina fackföreningar frigjort sig från det personliga behovet av arbetsgivarna. Naturligtvis aro de alltjämt beroende. Den samhällsform kan icke tänkas där icke den ene är beroende av den andre liksom vi alla äro beroende av denna planet. For dem som stå i tjänsteställning hos en annan får beroendet karaktär av oirihet. Ofriheten blir så mycket större om den enskilde arbetaren icke har någon formåga att göra sig gällande gentemot arbetsgivaren. Med