Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/510

2

M otioner 11 Första kammaren, N 1 2-41.

näringslivets lugna utveckling under längre eller kortare tid äventyras, ja, kan i vidrigaste fall leda till en katastrof med vitt omfattande verkningar. Med den syn på angelägenheten av näringslivets frihet, vartill ovan givits uttryck, böra självfallet enligt min mening statens ingripanden begränsas till åtgärder i syfte att förekomma förhastade arbetsinställelser eller arbetsinställelser, som icke kunna sägas vara uppburn-a. av -den allmänna meningen inom vederbörande organisationer. Slutligen, dock först i yttersta nödfall, bör staten tillgripa direkt aktion för hindrande av omfattande, ur samhällelig synpunkt fördärvbringande arbetsinställelser. Till de närmare motiven för den ena eller andra åtgärden skall jag strax återko-mma. Innan de medel angivas, som därvidlag kunna-synas lämpliga, tor-de man böra något åskådliggöra det fackliga föreningsväsendets utveckling. Såsom redan antytts, griper det fackliga föreningsväsendet in på nästan alla näringslivets områden. I början begränsades föreningsväsendet till den alltjämt dominerande gruppen industriarbetare. Till dessa starkt organiserade grupper räknas de, som äro sysselsatta inom malmbrytning -och metallindustri, jord- och stenindustri, trävaruindustrien - utom skogshantering, varom nedan talas - pappers- och grafisk industri, livsmedelsindustri, textil- och beklädnadsin-dustri, lä-der-, hår- och gummivaruindustri samt kemisk-teknisk industri. Till dessa grupper har emellertid under landsorganisationens översta ledning så småningom och i stegrad takt (se LO:s i Sverige berättelse 1932 sid. 11-13) anslutit -sig en mängd yrkesgrenar, som stå mer eller mindre främmande för den egentliga fabrikationsindustrien. ,Vid 1932 års slut voro till LO anslutna ungefär 688,()00 medlemmar i fackförbunden. Bland dessa ingå, utom den egentliga fabrikationsindustrien, bland -andra följande grupper, som nämnas närmast för att åskådliggöra omfattningen av LO ts maktsfär: beklädnadsarbetare, frisörer, försäkringsfunktionärer, handelsarbetare, järnvägsmän, kommunalarbetare, byggnadsarbetare av skilda slag, lantarbetare, postmän, sjöfolk, telegraf- och telefonmän, hotell- och restaurantpersonal. Genom kommunalarbetareförbundets till LO hörande starka organisation har i stort sett det kommunala arbetet i Sveriges städer inrangerats inom LO:s föreningsväsen. Och, såsom jämväl framgår av det ovan sagda, ha inom statens egna områden fackliga till LO anslutna sammanslutningar uppstått, nämligen Järnvägsmannaförbundet, som omfattar anställda ej blott vid de enskilda järnvägarna utan även i mycket stor utsträckning vid statens järnvägar, ävensom Svenska postmannaförbundet samt Telegraf- och telefonmannaförbun-det. Fackliga sammanslutningar av statsanställda utanför LO finnas säkerligen flera. Sålunda kunna nämnas dels en förening inom tullverket och dels en annan inom försvarsverken, nämligen Försvarsverkens civila personals förbund. Till denna redogörelse för de fackliga organisationerna skulle kunna läggas åtskilliga andra både fackliga och blandat fackliga. Till de förra