Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/518

10

Motioner fi Första kammaren, Nr 242.

När man emellertid enligt min mening bör vara beredd på att tillgripa extraordinära medel i extraordinära fall, bör man på förhand veta, vilka medel det är, som kunna ställas till disposition, och i vilken ordning dessa medel skola användas. Detta förutsätter emellertid en lagstiftning, som icke utan svårighet och säkerligen icke utanolägenheter kan i en hast tillskapas. Försiktigheten synes därför bjuda, att man på förhand har ett förslag till en sådan lag författat och genom alla instanser förberett. Redan tillvaron av ett sådant på förhand utarbetat lagförslag skulle måhända verka återhållande på st-ridigheterna. I varje fall kunde man då med den skyndsamhet förhållandena påkallade och med större auktoritet i en för näringslivet kritisk situation tillgripa något av dessa yttersta medel. Denna motion avser sålunda icke att tillskapa någon lag i ämnet, som skulle utan vidare bliva gällande. Motionen åsyftar i stället en beredskapslagstiftning. Eventuellt kunde man taga under övervägande att lämna regeringen fullmakt att under viss tid, exempelvis mellan riksdagarna, om sådana olyckliga tillfällen på arbetsmarknaden då inträffade, som ovan antytts, tillgripa visst eller vissa medel, som i lagstiftningen anvisades. En i nu angivet syfte utarbetad beredskapslagstiftning borde riksdagen lämnas tillfälle att granska och yttra sig över. I anslutning till vad ovan sagts och under åberopande av vad jag i övrigt anfört i först omförmälda motion, hemställer jag, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta utarbeta förslag till lagstiftning av ovan angiven beskaffenhet och för ovan angivet ändamål, att tillämpas efter det Kungl. Majtt och riksdagen därom fattat beslut, samt för riksdag-en framlägga sagda förslag till förberedande granskning och yttrande. Stockholm den 23 januari 1934. Eliel Löfgren.