Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/525

Motioner i Första kammaren, Nr 244. 1

Nr 244. Av herr Branting, om ástadkommande av en ut-rklig likstållighet i straffrättsligt hänseende mellan arbetare och arbetsköpare. Sedan Kungl. Maj:t i proposition nr 15 förelagt riksdagen visst förslag till lag om utpressning, samt i anslutning härtill hr K. G. Westman m. fl. i motion nr 62 föreslagit sådan lydelse av den ifrågasätta lagen mot utpressning, att därunder jämvål i vissa fall kan inbegripas blockad, bojkott och andra stridsåtgärder, är frågan om reglering även ur straffrättslig synpunkt av arbetarnas rätt till ersättning för utfört arbete bragt i förgrunden. Man synes nu avse att forcera fram en straffrättslig reglering av vissa förhållanden mellan arbetare och arbetsköpare, innan -dock det civilrättsliga underlaget för arbetsavtalets bedömande ens i sina grunddrag föreligger. Där icke det särskilda arbetsförhållandet reglerats genom avtal mellan parterna, vare sig enskilt eller kollektivt, saknas som bekantti vår lag normgivande och generella bestämmelser till ledning för bedömande av det ömsesidiga förhållande som uppstår, när någon utför arbete för annans räkning. Blott vissa spridda stadganden förekomma. Då nu emellertid ifrågasättes, att vissa förut icke straffbara s. k. stridsåtgärder från arbetarsidan mot arbetsköparen skola under angivna villkor såsom utpressning kriminaliseras, synes -det först och främst befogat att eftersträva en reell - icke endast formell - reciprocitet emellan de bägge parterna, så att - om över huvud taget en dylik strafflagstiftning skall inledas - i vart fall i lika grad kränkande åtgärder från arbetsköparens sida mot arbetarparten bliva föremål för en lika starkt straffrättslig reaktion, oavsett den olikartade handlings- typ, som enligt förhållandets natur må komma till användning. Till åskådliggörande av innebörden i det sagda må framhållas, att stridsåtgärder från arbetsköparens sida förmedelst ett illojalt utnyttjande av hans ställning, exempelvis innehållande av intjänad och förfallen arbetslön (löneblockad) eller s. k. trakasseri eller avskedande eller vidtagande av arbetsinställelse, allt i syfte att därmed tvinga arbetarna att avstå ifrån ett rättmätigt tillgodohavande, eller medgiva en försämring i gällande arbetsavtal, icke rimligen kan ur straffrättslig synpunkt bedömas mildare än ett försök från arbetarnas sida att genom strejk, blockad eller bojkott eller hot därom å sin sida tilltvinga sig en orättmätig ekonomisk förmån. Skall det sistnämnda förfarandet kunna straffas såsom utpressning, bör även arbetsköparens angivna, illojala förfarande kriminaliseras. I själva verket skulle en lagstiftning av den av hr \Veslman m. fl. föreslagna typen, utan komplettering i nu antytt avseende. ytterligare öka den Bihang till riksdagens protokoll 1934. 3 saml. Nr 244-248. 1