Nr 244.
Av herr Branting, om ástadkommande av en ut-rklig likstållighet
i straffrättsligt hänseende mellan arbetare och
arbetsköpare.
Sedan Kungl. Maj:t i proposition nr 15 förelagt riksdagen visst förslag
till lag om utpressning, samt i anslutning härtill hr K. G. Westman m. fl.
i motion nr 62 föreslagit sådan lydelse av den ifrågasätta lagen mot
utpressning, att därunder jämvål i vissa fall kan inbegripas blockad, bojkott och
andra stridsåtgärder, är frågan om reglering även ur straffrättslig synpunkt
av arbetarnas rätt till ersättning för utfört arbete bragt i förgrunden. Man
synes nu avse att forcera fram en straffrättslig reglering av vissa
förhållanden mellan arbetare och arbetsköpare, innan -dock det civilrättsliga
underlaget för arbetsavtalets bedömande ens i sina grunddrag föreligger. Där
icke det särskilda arbetsförhållandet reglerats genom avtal mellan parterna,
vare sig enskilt eller kollektivt, saknas som bekantti vår lag normgivande
och generella bestämmelser till ledning för bedömande av det ömsesidiga
förhållande som uppstår, när någon utför arbete för annans räkning. Blott
vissa spridda stadganden förekomma. Då nu emellertid ifrågasättes, att
vissa förut icke straffbara s. k. stridsåtgärder från arbetarsidan mot
arbetsköparen skola under angivna villkor såsom utpressning kriminaliseras,
synes -det först och främst befogat att eftersträva en reell - icke endast
formell - reciprocitet emellan de bägge parterna, så att - om över huvud
taget en dylik strafflagstiftning skall inledas - i vart fall i lika grad
kränkande åtgärder från arbetsköparens sida mot arbetarparten bliva föremål
för en lika starkt straffrättslig reaktion, oavsett den olikartade handlings-
typ, som enligt förhållandets natur må komma till användning. Till
åskådliggörande av innebörden i det sagda må framhållas, att stridsåtgärder från
arbetsköparens sida förmedelst ett illojalt utnyttjande av hans ställning,
exempelvis innehållande av intjänad och förfallen arbetslön (löneblockad)
eller s. k. trakasseri eller avskedande eller vidtagande av arbetsinställelse,
allt i syfte att därmed tvinga arbetarna att avstå ifrån ett rättmätigt
tillgodohavande, eller medgiva en försämring i gällande arbetsavtal, icke
rimligen kan ur straffrättslig synpunkt bedömas mildare än ett försök från
arbetarnas sida att genom strejk, blockad eller bojkott eller hot därom å
sin sida tilltvinga sig en orättmätig ekonomisk förmån. Skall det sistnämnda
förfarandet kunna straffas såsom utpressning, bör även arbetsköparens
angivna, illojala förfarande kriminaliseras.
I själva verket skulle en lagstiftning av den av hr \Veslman m. fl.
föreslagna typen, utan komplettering i nu antytt avseende. ytterligare öka den
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 3 saml. Nr 244-248. 1
Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/525
Utseende
Den här sidan har inte korrekturlästs
Motioner i Första kammaren, Nr 244. 1