Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/536

12

Motioner i Första kammaren, Nr 246.

1933 var importen 71000 ton. Då bolaget hittills varit mycket försiktigt med utdelningar, har det kunnat befria sig från alla främmande skulder, och om denna politik fullföljes, tills svaveheningsverket blir fullbordat, synes det mycket sannolikt, att bolagets verksamhet i en lång framtid skall kunna fortsättas i stor skala, även om inga nya guldrika malmförekomster skulle kunnat påträffas, innan den nu uppslutna eller eljes till såväl kvantitet som kvalitet kända guldmalmen tagit slut, varefter man vore helt hänvisad att utnyttja de guldfattiga, mer eller mindre kopparhaltiga svavelkiser, som utgöra huvudmassan av bolagets och statens övriga fyndigheter i Västerbotten, vilka sannolikt ej skulle ge tillräcklig avkastning för att amortera de dyrbara smältverksanläggningarna vid Rönnskär, ifall detta ej bleve undangjort under Bolidens "guldålder". Det är givetvis av ett utomordentligt stort intresse såväl för staten i dess egenskap av gruvägare (och detta till stor del under samäganderätt-med Bolidens gruvaktiebolag) som för stora delar av landets industri, vilken behöver få sitt behov av svavel och koppar säkerställt såväl vid avstängning av tillförseln utifrån som då priserna av befintliga utländska truster oskäligt fördyras, att Bolidenföretaget får ostört av utländska inflytanden fortsätta under sin nuvarande ledning och utvecklas till ett företag, som kan uppehållas även sedan "guldkassan" i Boliden eventuellt blivit tömd, och som därefter äger förutsättning att utnyttja även övriga kisfyndigheters i Västerbotten blygsammare, men för landets näringsliv väl så betydelsefulla malmkvaliteter. En främmande regim, som kanske skulle återupptaga de Kreugerska planerna på en rovbrytning i stor skala med gruvornas uttömmande på några få år i sikte, stora utdelningar och aktiernas avyttrande till godtroget folk till abnorma priser, skulle förvisso inom några få år ha till följd ett hastigt sammanbrott med rasering av anläggningarna, vilket skulle ekonomiskt omöjliggöra de återstående fyndigheternas exploatering. Ehuru de Kreugerska bolagens saga nu torde i det närmaste vara avslutad, kan det kanske icke skada att påpeka, vilka möjligheter till överförande i utländsk ägo av svensk egendom och svenska naturtillgångar 1916 års lag lämnade öppna med den konstruktion dessa bolag ägde. Aktiebolaget Kreuger & Toll, med ett aktickapital av lägst 28 och högst 84 miljoner kronor i aktier à 100 kronor, hade aktierna fördelade i två serier, A och B, av vilka A-aktierna hade företräde framför B-aktierna allenast vid röstning å bolagsstämma, då de förra hade en hel röst, men de senare endast en tusendels röst per aktie. Så länge det är tillräckligt, om endast villkoret, att mindre än en femtedel av sammanlagda röstvärdet av aktierna får finnas på utländska medborgares eller därmed likställda rättssubjekts händer, alltjämt är fyllt, så ligger gränsen för det utländska förvärvet av B-aktier vid 99,6 procent av hela aktiestocken, om hela antalet A-aktier, o,4 procent av det hela, bibehålles på svenska händer, enär deras sammanlagda röstvärde likväl är mera än fyra gånger så stort som hela röstvärdet