Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/550

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
6
Motioner i Första kammaren, Nr 250.


under de åren 1928-1930 rådande gynnsamma ekonomiska förhållandena är lättare att förstå, än att den sedan under den inbrytande krisen och arbetslösheten icke skärpts. . I vilken ringa grad av stränghet möjligheten att vägra arbetstillstånd utnyttjas i Sverige, belyses i nedanstående tabell, avseende förhållandena i Sverige och Norge. Materialet för Sverige utgöres av antalet beviljade och vägrade arbetstillstånd för samtliga länder, det norska materialet utgöres av antalet beviljade och vägrade tillstånd, sökta av endast svenskar. Bifallna Vägrade Sverigg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . -. lûû 1928 { Norge ..................................... -. 448 110 Sverige .................................. .. 6,889 28 Ngrge .... ............................. -. 399 74 Sverige ................................... .. 97,398 45 Norge .................................... .. 320 76 1929 { 1930 { Denna tabell visar, att såväl proportionerna mellan antalet beviljade och vägrade som det faktiska antalet vägrade ärojämförligt mycket större i Norge än i Sverige. Det kan även ha sitt intresse att jämföra antalet arbetande utlänningar i olika yrken med antalet arbetssökande svenskar isamma yrken. För detta ändamål lämnas nedanstående sammanställning. I denna ha använts dei socialstyrelsen senast tillgängliga siffrorna, nämligen för 1 mars 1933, vilka jämföras med arbetslöshetskommissionens rapport om hjälpsökande arbetslösa den 28 februari samma år, alltså exakt samma tidpunkt. Även om man icke kan hänföra cirkusartister och vissa musici, såsom t. ex. konsertgivare, vilka inneha ett förstagångs arbetstillstånd, till några stadigvarande gäster, måste det å andra sidan konstateras, att antalet beviljade förlängningar av rena uppehålls- och arbetstillstånd (vars innehavare sannolikt ha varit här i minst 6 månader) uppgår till betydande summor i vissa fria yrken. Sålunda är antalet förlängda tillstånd för arkitekter och tecknare under 1933 31 st., för musici 75, för cirkus-, varieté- och revyartister 234 samt för jockejer och idrottstränare 33. För affärs- och kontorspersonal har det beviljats över 500 förlängningar. Med dessa siffror för ögonen, och då antalet förlängningar för enbart sistnämnda slag av tillstånd under år 1933 uppgick till 3,927, är det uppenbart, att i fråga om många grenar av den svenska arbetsmarknaden de egna medborgarnas berättigade intressen f. n. icke bevakats i tillräcklig grad. Särskilt upprörande fall, då utländsk arbetskraft undanträngt svensk, berättas från reklamtecknarhåll, varjämte även särskilt musikernas ställning inkräktats. - l detta sammanhang bör även den märkbara ökningen i antalet utländska