Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/554

10

Motioner i Första kammaren, Nr 250.

önska, men framför allt har man funnit, att det ej finns någon som helst kommunikation vare sig mellan kronouppbördsmännen inbördes eller mellan dessa och socialstyrelsen. Som bekant skall utlänning, som besöker Sverigei egenskap av resande, efter att hava vistats i vårt land mer än 3 månader, hos socialstyrelsen begära uppehållstillstånd,- därest han vill kvarstanna i landet. Dylikt tillstånd begäres dock ej i allmänhet - i stället löser den utländske handelsresanden nytt s. k. handelspass å annan ort än där han förut löste sådant, och detta möter ej någon svårighet, då, som här framhållits, vederbörande kronouppbördsmän ej kommunicera med socialstyrelsen eller annan central myndighet, som tillser, att vederbörande är berättigad att erhålla nytt handelspass. Det torde vara allmänt känt, att utlänningar på grund av nämnda brist i samarbetet mellan vederbörande myndigheter jämte otillfredsställande kontroll från polismyndigheternas sida kunna uppehålla sig i vårt land i åratal eller under alla förhållanden betydligt längre tid än nu gällande bestämmelser avse. Under år 1933 har det kunnat konstateras, att utlänningar i affärssyfte snart sagt översvämma vårt land, i all synnerhet Stockholm och södra Sverige, vilket givetvis sker till förfång för vårt eget lands agenter och handelsresande och ej mindre berör en del av våra svenska affärsföretag. Även om ett fåtal aifärsgrenar skulle behöva specialutbildade utländska representanter, torde däremot en absolut onödig invasion av utländsk arbetskraft inom detta yrke icke böra godtagas. Huru stor omfattning denna verksamhet verkligen har tagit, är omöjligt att fastställa, enär det f. n. icke finnes någon statlig kontroll över denna kategori främlingar. I näringsfrihetsförordningen stadgas absolut förbud för utlänning att idka gårdfarihandel. En till sin art mycket liknande försäljningsverksamhet florerar dock på stora delar av södra Sveriges landsbygd. Vederbörande utlänning reser nämligen som agent och vänder sig till privatpersoner igårdarna. Varorna försändas sedan från ett lager - endast om de medföras, föreligger gårdfarihandel - men framkomma ofta samma dag som beställningen gjordes, varför skillnaden icke blir stor. För att förhindra denna verksamhet torde det böra tagas under övervägande, om icke även i vårt land borde införas ett stadgande, som redan finnes i de flesta andra länder, nämligen att utlänning icke äger som agent e. dyl. sluta affärer med andra än affärsmän och företag. Ett allvarligt fel hos institutionen med handelspass är, att vederbörande innehavare aldrig underkastas någon prövning, vare sig beträffande sina personliga kvalifikationer eller behovet av utländsk arbetskraft inom denna gren. Handelspasset är endast ett kvitto på fullgjord skattebetalning. En prövning ur rent saklig synpunkt kunde i många fall icke anses oberättigad. I övrigt bör även här genomföras straff i form av föreläggande att lämna landet inom 48 timmar. Med stöd av vad som anförts hemställes,