Nr 253.
Av herr Gustafsson, Per, om utredning rörande lämpligaste sättet
för fastställande av ersättning för jordlösen m. m. i
samband med anläggande av vägar.
Kostnaden för jordlösen vid anläggande av nya vägar är i allmänhet
betydande och uppgår i vissa fall till synnerligen stora belopp. Vid nu
pågående och planerade oerhört omfattande vägbyggen uppgå utgifterna.-
för jordlösen sammanlagt för hela landet till miljontals kronor. Det är
därför en trängande nödvändighet att frågan om ersättning för jord m. m.,
som tages i anspråk för väganläggningar, upptages till grundligare
undersökning och behandling än vad som hittills förekommit. De grunder, efter
vilka ersättningarna utgå, fastställas och beräknas även i närbelägna
vägdistrikt mycket olika. Man torde med starka skäl kunna påstå att
jordlösenfrågan i stort sett är mycket otillfredsställande ordnad. I de fall, där
ersättningsbeloppen ej genom direkta förhandlingar mellan parterna kunna
överenskommas, tillgripes expropriation eller också fastställes ersättningen
i enlighet med bestämmelserna i lagen om vägrätt av 30 maj 1930.
Expropriationsförfarandet är i allmänhet förenat med stora, i vissa fall
orimliga, omkostnader. Denna metod för ersättningars bestämmande är
dessutom onödigt omständlig och medför ofta skadligt gfördröjande av
vägföretagens igångsättande. Lagen om vägrätt tillkom för att bereda
vägväsendet möjlighet att snabbare än genom expropriation få
jordlösenproblemen ordnade.
Med goda skäl kan påstås att de tillvägagångssätt, som kunna tillgripas
för jordlösenfrågornas ordnande, icke medföra tillräckligt snabba resultat
och ej heller garantera tillräcklig rättvisa och effektivitet. Omkostnaderna
bli också i genomsnitt onaturligt höga.
Ehuru lagen om vägrätt så nyligen tillkommit, råder bland landets
vägmän ganska allmänt den uppfattningen att jordlösenproblemet ånyo borde
upptagas till skyndsam och grundlig prövning, så att äntligen ett verkligen
praktiskt och effektivt system måtte kunna ernås. Lagen om vägrätt har
medfört några förbättringar, men i stort sett kvarstår frågan om jordlösen
såsom icke tillfredsställande ordnad. Att låta en mångfald miljoner utgå
för jordlösen o. d. enligt opraktiska och dyrbara metoder, som ofta
medföra orättvisor mot jordägarna och onödigt stora kostnader för det allmänna,
kan icke vara riktigt. En förnyad undersökning och prövning av här
berörda frågor är väl motiverad och skulle sannolikt medföra goda resultat
isynnerhet om vid undersökningen hänsyn toges till erfarenheter vunna i
länder, där jordlösenproblemet i många år varit mera trängande och viktigt
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 3 saml. Nr 2/69-253. 2
Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/561
Utseende
Den här sidan har inte korrekturlästs
Motioner i Första kammaren, Nr 253. 17