Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/582

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
14
Motioner i Första kammaren, Nr 260.


"Därjämte anser sig utskottet böra framhålla, att det nu föreslagna ingripandet gentemot margarintillverkningen måhända icke är tillfyllest för tillgodoseende av mjölkproducenternas intressen. I den mån -utvecklingen därtill föranleder bör Kungl. Maj:t därför, i anslutning till vad i motionen li: 52 anförts, till prövning upptaga hela spörsmå.let omsmargarintillverkningens ställning och - dess framtida andel av vår fettämnesförsörjning. I samband härmed torde uppmärksamhet även böra ägnas åt vad som anförts i de likalydande motionerna l: 32 och li: 90 om förbud mot viss färgning avmargarin." s Såvitt det är oss bekant, har från Kungl. Maj:ts sida hittills intet åtgjorts beträffande undersökning om vidare ingripande mot margarintillverkningen. I nuvarande läge synes det oss emellertid naturligt icke blott att en dylik undersökning häröver föranstaltas utan även att åtgärder vidtagas för att nedbringa förbrukningen av margarin. Enligt vår mening tvinga oss nämligen de i andra länder vidtagna importrestriktiva åtgärderna till en viss planhushållning vidkommande fettförsörjningen, en planhushållning som väl näppeligen kan innebära något annat än en inriktning på självförsörjing i högre grad än tidigare och sålunda en ökad användning inom landet av smörfettet. Härvid böra enligt vårt förmenande även möjligheter beredas för att till betryggande priser vinna avsättning inom margarinindustrien för svenskt ister och svenskt djurfett. Huru denna självförsörjning av fett skall ernås, kan givetvis diskuteras. Det ligger då närmast till hands att tänka sig en fördyring av margarinet på den av 1933 års riksdag inslagna vägen genom åsättandet av en relativt hög accis. Denna konsumtionsartikel skulle ändock icke komma att betinga priser, som ur konsumentsynpunkt borde vara oskäliga. Man kan jämväl tänka sig en inskränkning i margarintillverkningen, som skulle kunna ernås genom införandet av tillverkningslicenser eller på annat sätt. För jordbruket är det emellertid nödvändigt att avsättningen av vårt smör till skäliga priser tryggas utan att därigenom producenterna i allt för hög grad belastas. Möjligheten för Kungl. Maj:t att kunna vidtaga genomgripande åtgärder till margarinproduktionens begränsning är så mycket mer angelägen som de nuvarande åtgärderna till mjölkprisets stödjande kunna bliva verkningslösa om exporten av smöröverskottet skulle helt eller delvis omöjliggöras. I detta sammanhang må framhållas, att frågan om margarinproduktionens begrä.nsning måhända lättast skulle kunna lösas liksom hela frågan om fettförsörjningen, därest margarintillverkningen handhades av ett statligt monopol, vilket samtidigt otvivelaktigt skulle kunna lämna staten en icke obetydlig årlig inkomst. En utredning rörande fettförsörjningen synes böra särskilt upptaga denna fråga till behandling. Slutligen vilja vi fästa uppmärksamheten därå, att de nu gällande mjölkpriserna ingalunda kunna ur jordbrukets synpunkt anses fullt tillfredsställande även om smörpriset varit 2 kronor 30 öre för kilogram. Det är därför synnerligen önskvärt, att riksdagen uttalade, att mjölkregleringen borde så handhavas, att mjölkpriserna bleve mer tillfredsställande.