Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/99

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
Motiofner 11 Första kammaren, Nr 153. 75


à gator och andra allmänna platser, kunna sammanföras i huvudsakligen följande grupper: 1) utsättande invid eller i närheten av affärslokal av s. k. blockadvakter, vilka utan att störa ordningen eller trafiken och utan att uppträda på ett i och för sig förargelseväckan-de sätt utdela tryckta meddelanden om blockaden eller bojkotten; 2) utdelande av blockadmeddelandena på ett aggresivt eller annat förargelseväckande sätt; 3) utdelande av meddelandena på ett sätt, som hindrar den på platsen framgående trafiken; - 4) uppkomst av folksamlingar vid affären, varigenom trafiken hindras eller allmän förargelse väckes utan att likväl utdelandet i och för sig kan anses stötande. Någon tvekan torde icke behöva föreligga därom, att polispersonalen i fallen 2, 3 och 4 är både berättigad och pliktig att ingripa. Härom är den också instruerad. Beträffande den under punkt 1 åsyftade företeelsen torde emellertid en viss åtskillnad böra iakttagas. Är innehållet i en blockad- eller bojkottförklaring, som offentligen utdelas, av ärekränkande innehåll eller förbunden med uppmaning till brukan-de av våld eller till användande av andra brottsliga medel, så torde polisen ha både rätt och plikt att ingripa hindrande, även om blockad- eller bojkottförklaringen föreligger i tryck. Men en enkel förklaring om blockad- eller bojkott i tryckt skrift "torde icke i och för sig berättiga till dylikt ingripande. En uppmaning att icke genom inköp av varor gynna någons affärsverksamhet torde i och för sig vara straffri. Något rättsstridigt torde icke kunna anses ligga däri att en dylik i sig själv straffri förklaring bringas till allmän kännedom genom utdelande av tryckt skrift på ett sätt, som i och för sig icke är förargelseväckande. Den vid rapporten från femte vaktdistriktet fogade "bojkottlappen" torde få anses utgöra en från uppmaning till brott fri bojkottförklaring, som icke kan anses kränkande eller i och för sig ägnad att väcka allmän förargelse. Följaktligen .torde dessa "lappars" utdelande icke kunna av polisen förhindras, därest utdelandet i och för sig icke är förargelseväckande eller icke åstadkommer folksamlingar eller annat hinder i trafiken. Till stöd för denna uppfattning torde kunna åberopas ett rättsfall, som finnes refererat i N. J. A. årgång 1927 sidan 499. Stockholm den 30 november 1933. Erik Hallgren. Bil. 21. - Svenska Dagbladet den 1 oktober 1933. Blockadvakt får betala skadestånd? Stämd för osanna, kränkande beskyllningar om bageriimwhavare. Ett känt faktum är ju, att motiveringarna i blockadproklamationerna i de flesta fall äro osanna eller missvisande. Det är ju ej heller obekant, att blockadvakterna i sin verksamhet komplettera blockadlapparnas innehåll med muntliga påståenden, som äro avsedda att påverka allmänheten i viss riktning. Att blockadvakter över huvud få postera utanför ett blockerat företags dörrar och fönster är ju i och för sig ägnat att irritera all