Onsdagen den 6 maj 1942. Nr 17. 19
Ang. Iandets tillgodoseende med elektrisk energi m. m. (Forts) ket säkrare genom att gå fram såsom man tidigare gjort och söka etablera samarbete mellan statens och de enskilda kraftverken och även mellan de enskilda kraftverken sinsemellan, så att hela kraftförsörjningsproblemet på det sättet ordnas enhetligt. Därigenom kan också den ojämna avrinningen inom våra vattendrag utnyttjas och fördelas över landet på ett lämpligt sätt, så att de delar, som vid ett visst tillfälle ha brist på kraft, kunna få sådan från andra delar av landet och tvärtom. Därigenom når man det bästa möjliga resultatet.
Beträffande frågan om förstatligandet av de enskilda järnvägarna och den jämförelse, som är gjord i det avseendet, vill jag erinra om att jag var ledamot i den kommitté, som framkom med förslaget angående förstatligande av de enskilda järnvägarna. Och jag är livligt övertygad om att detta var en lämplig och riktig åtgärd, men det är en helt annan sak. När det gäller sta: tens järnvägar, så är det ju fråga om tariffer på olika banor. Det gäller varudistribution och vår samfärdsel överhuvud taget. Det är olika tariffer, olika. zonberäkning, olika vägar för varutransporter och allt detta, som behöver rationaliseras för att man skall komma fram till ett enhetligt och lämpligt resultat. De behoven föreligga inte alls här på det sättet, som de göra beträffande statens järnvägar, därför att här kan ju staten ingripa och verka reglerande i alla fall trots det förhållandet att en del kraftverk befinna sig i enskild ägo.
Jag ber med dessa ord, herr talman, att få yrka bifall till min med fleras reservation.
Herr Heiding: Herr talman! Man har svårt att förstå det motstånd, som reses, och den rädsla, som yppar sig inför denna utredning, jom här begäres. Kan ordet "förstatligande" vara så farofyllt, att det skall målas med så svarta färger, som man vill göra här i dag? Utskottet har ju enda-st ifrågasatt, att ett förstatligande av produktion och distribution av elektrisk energi bör äga rum i den mån det visar sig nödvändigt för uppnåendet av större planmässighet. I utskottets kläm yrkas, att riksdagen i anledning av motionerna hos Kungl. Maj:t måtte hemställa om utredning rörande möjligheterna att genom statens medverkan mera planmässigt än hittills trygga landets och särskilt den svenska landsbygdens försörjning med elektrisk kraft. Klämmarna äro precis desamma, utskottets och reservanternas, med undantag för att i den reservation, som är avgiven av herrar Johansson och Danielsson, man strukit orden »genom statens medverkan". Det är just de orden, som nämn-dareser- vanter ha varit så rädda för, men vi ha i utskottet ansett, att det är så många andra frågor, som behöva ordnas. Ett förstatligande avses endast i den mån det skulle visa sig nödvändigt. Att mera planmässigt än hittills trygga landets försörjning med elektrisk kraft - det är väl ingen, som borde motsätta sig detta. Jag tycker, att talet om socifalisering av vattenkraften är i detta fall ett försök eatt få fram en skrämmande bild av det hela. Det är ju klart, att när man gar in för enutredning, så är det många olika spörsmål, som behöva utredas, och man bör inte haka upp sig på detta ord »förstatligiandem som reservanterna tyckas göra här i dag. .
Visserligen kunna vattenfallen räknas som med jord och skog jämförbara naturtillgangar, men beträffande vattenfallen är det i alla fall något olika. De senare äro inte sa jämnt fördelade över hela landet, och den kraft, som kan uttagas, ar av mycket vaneran-de storleksgrad. Det är ju mycket stora vattenfalludaro man kan utvinna stora mängder elektrisk energi, men det finnes också manga mindre, där man endast kan taga ut små mängder. Emellertid al det tydligt, att detta bör vara en fråga för hela landet. Således bör man bedöma den i ett sammanhang. Lyse och kraft bör komma så många som möjligt till godo. Uppe i Norrland, där det finnes värdefulla vattenfall, är det
