Onsdagen den 6 maj 1942. Nr 17. 37
Qing. statsbidrag till anordnande av allmänna samlingslokaler. (Forte)
Herr Wistrand: Herr talman! Det är nog icke utan en viss oro, som man på många håll ute i landet betraktar den optimism, som ännu i huvudsak präglar regeringens och riksdagens behandling av budgetfrågor. Vi bedragas av ett penningflöde, som är helt konstlat och som innerst inne ingenting annat betyder än att redan befintliga tillgångar lösgöras och realiseras, varigenom fördöljes den ytterligt bräckliga grundval, på vilken hela vår budget för närvarande är uppbyggd. Visst är det så, att vissa grundläggande fakta blivit framförda i riksdagsdiskussionen, men de ha icke vunnit det beaktande, som de äro värda. I en tid, då det inte finns täckning i form av statsinkomster ens för de löpande behoven, måste det framför allt iakttas den allra största varsamhet beträffande tillskapandet av nya behov, som äro ägnade att ytterligare försvåra det allmänna-s möjligheter att balansera sina inkomster och utgifter.
Man får icke ett klarare begrepp om statsverkets ställning än om man fasthåller ett mycket enkelt faktum, som borde vara bekant på ett helt annat sätt ä-n vad det är. Detta faktum är: statsutgifterna överstiga i denna stund antagligen hela den inkomst, som är beskattningsbar till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Skulle vi i detta ögonblick söka finansiera budgeten med löpand-e inkomster, skulle alltså hela vårt folks inkomst intill de skattefria, avdragen tas i anspråk för de statliga utgifterna. Vi skulle få leva på de inkomstfria avdragen och på dem betala våra kommunala utgifter och landstmgskostnader. Det är enligt min mening en situation, som klarare än »några utläggningar målar allvaret i det läge, som vi nu befinna oss i. Vi leva i denna stund såsom stat den hetsade gäldenärens oroliga liv, vilken dövar de dagliga bekymren genom oupphörliga upplåningar - en metod som i detta nu måste anlitas och som icke kan undvikas. Vi måste finna oss i den, även om vi ha fullt klart för oss, att den icke betyder någonting annat än att vi på framtiden unpskjuta bördor, som i detta ögonblick ha blivit oss övermäktiga. Men därför få vi icke vid något tillfälle glömma, att vi just genom denna metod för varje dag bli allt fattigare och att vi få allt svårare att på ett tillfredsställande sätt fylla de behov, som vi redan ha åtagit oss att täcka och som vi antagligen icke kunna komma att gå i land med att bära i fortsättningen i varje fall icke utan ett det allra hårdaste skattetryck, som måste gripa djupare och djupare ned, om det skall medföra inkomster till statsverket. . i
Detta är den enkla sanningen, som det gäller att se i ögonen och som ingen lär komma ifrån. Den måste också enligt min uppfattning bilda bakgrunden till bedömandet av den anslagsfråga, som nu här skall behandlas. i
Da nu möjligheterna for oss att för framtiden kunna fylla alla de behov, som man under arens lopp vant sig att se tillgodosedda genom bidrag av det allmänna, Synas så tvivelaktiga, måste varje nytt krav på statskassan göras till föremål för den- allra strängaste granskning och översyn. I det läget frågar man sig givetvis: Ar nu det ändamål, som det här är fråga om nämligen att skaffa samlingslokaler, av sådan natur att det obönhörligen kräver att bli ÜHQOÛOSGÜ Och ÛHEOÖOSGÜS .lust nu i detta jag kan ju ändå med skäl sä a föttvivinüg läge? FÖI min del har jag mycket svårt att åt denna fråga kungna, ge en angelägenhetsgrad, som nödvändiggör nya utgifter för statsverket allra helst som - såsom den föregående talaren framhöll - den allmänna kna - heten på byggnadsmaterial icke gärna torde för ögonblicket överhuvud talgleit möjliggöra en större byggnadsverksamhet förändra ändamål än för bostäder och sådana byggnader, som äro nödvändiga för den viktiga roduktio s - ratens bibehållande och eventuellt även utökning. Att man ilcke räknïtalirilgd
- ëllsttglèrxalo-sådan byggnadsverksamhet för dessa samlingslokaler, visa också, de
som undeaïaf Sänlnllzr, Smnllibnßslägits och som ju i sig själva icke kunna ligga
1 38 01 någon a mannare verksamhet att skaffa sad-ana lokaler.
