50 Nl 17. Onsdagen den 6 nraj 1942.
Ang. vissa ändringar i tulltaxan m. m. (Forts.) 3) förklara, att de 1 det föregående omförmälda ändringarna skulle träda i kraft å dag, som Kungl. Maj:t bestämde.
l de likalydande motionerna nr 209 i första kammaren av herr Sylwan m. fl: och nr 278 i andra kammaren av herr Ericsson i Kinna m. fl. hade hemställts, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 85.
l motionen nr 201 i första kammaren av herr Wehlin hade likaledes hemställts, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 85.
Herr Wohlin: Herr talman! Kungl. Maj:ts förevarande proposition, som nu blivit av bevil-lningsutskottet behandlad, innefattar icke någon rubbning i tullsatserna å konstsilkegarn och icke heller i avseende å den inhemska accisen å tillverkning av sådant garn. Den berör följaktligen icke den av aktiebolaget Svenskt konstsilke i Borås bedrivna tillverkningen av kon-stsilkegarn. Propositionen innefattar emellertid en del mycket betydande tullnedsättningar för praktiskt taget alla färdiga produkter av långfibrigt konstsilke, såsom vävnader, kläder -och andra sömnadsarbeten, alla slag av strumpstolsarbeten och ett antal andra varor av detta material.
Man torde kunna säga att ingen revision av tulltaxan på textilområdet under de senaste två årtiondena med avseende å sin omfattning kan jämföras med den föreliggande, som berör icke mindre än ett trettiotal statistiska nummer i den i anslutning till tulltaxaii utfärdade statistiska varuförteckningen. Visserligen ha under årens lopp vissa ändringar och jämkningar ägt rum på olika punkter av tulltaxan i avseende å textilvaror, såsom i samband med det svensktyska han-delsavtalet år 1926, i samband med Sveriges handelsavtal med Storbritannien och Norra lrland år 1933 och även eljest, men samtliga dessa under årens lopp vidtagna förändringar kunna på intet sätt jämföras med den mycket radikala omgestaltning av tulltaxan på det förevarande området som nu är förelagd riksdagens prövning.
De tullsatser varom här är fråga infördes år 1922, om jag icke missminner mig på försl-ag av en socialdemokratisk finansminister; på den punkten kan .lag dock misstaga mig efter så många år. De genomfördes väsentligen såsom finanstullar. De varor, om vilka nu är fråga, betraktades helt naturligt på den tiden såsom artiklar av en viss lyxbetonad karaktär, och då behov förelåg att öka statens inkomster fann man det naturligt att åsätta sådana varor förhållandevis höga tullsatser. Dessa finanstullar - om jag nu får kalla dem så - ha under de gångna tjugu åren tillfört statsverket sammanlagt mycket betydande inkomster som ju kommit svenska staten till godo för bestridande av de mångfaldiga viktiga utgifter som under dessa årtionden anmält sig och som under det föregående årtiondet gjort sig gällande i ständigt stegrad grad.
Emellertid ha samma tullar otvivel-aktigt under de gångna båda årtiondena även i hög grad verkat såsom uppfostringstullar, och under skyddet av dessa tullsatser har utvecklats en mycket betydande och respektabel gren av den svenska textilindustrien; en bransch inom textilindustrien som omfattar icke mindre än ett hundratal medelstora och större företag med ett sammanlagt arbetarantal som är mycket avsevärt och dessutom ett sjuttiotal mindre tillverk- ningsställexr »- antingen i form av fabriksdrift eller i form av -hemarbete - med ett samm-anlargt arbetarantal upp emot tiotusen, företrädesvis kvinnor som på detta sittt fått sysselsättning, bl. a. i den mån de gått miste om »arbete vid nedlagda tändsticksfabriker. Denna svenska konstsilkeindustri har under dessa årtionden så utvecklats att den före krigets utbrott tillgodosåg ungefär nio tiondelar av vårt lands förbrukning av de varor som det nu är fråga om, samtidigt som denna förbrukning under dessa årtionden mycket väsentligt ökats, själv
