Sida:Rd 1942 A 2 FK 2 15 23.djvu/164

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

64 Nr 17. Onsdagen den 6 maj 1942.

Ang. beskattningen, av stiftelser och ideella föreningar m. m. (Forts) eniellertid i det sammanhanget fästa kammarens och framför allt vederbörande ministrars uppmärksamhet på att utskottet ansett sig kunna skriva, att när det allmännas stöd kan anses påkallat, det synes lämpligare att sådant stöd lämnas i form av anslag ti-ll verksamheten.

När på grund av denna ökade beskattning möjligheterna att understödja teater, musik och konst, och varför inte även litteratur, minskas, kommer det att ligga på vederbörande myndigheters ansvar, närmast ecklesiastikministerns men även finansministerns, att se till att de hål man gör i de summor, som eljest skulle gå till understöd av denna verksamhet, i viss utsträckning komma att fyllas av de anslagsbevilljande myndigheterna. När fonderna beskattas, kommer ansvaret för dessa viktiga verksamheters bedrivande att i hög grad överfilyttas på myndigheterna. Jag skulle vilja erinra närmast ecklesiastikministern och finansministern om det gamla latinska uttrycket videant consnles.

J ag har, herr talman, som frågan för närvarande ligger till inget annat yrkande än om bifall till utskottets förslag.

Herr Velander: Herr talman! Till vad jag nyss anförde vill jag endast foga den meningen, att den föreslagna formen för de ekonomiska föreningarnas förmögenhetsbeskattning är sådan, att andra vägar därför måste sökas. Av de antydningar, som från min sida gjordes, torde med tydlighet framgå, att någon likställighet med beskattningen av aktiebolagens förmögenhet eller beliållna tillgångar icke ernås. Det blir måhända nödvändigt att överväga möjligheten att lägga förmögenhetsbeskattningen lhelt och hållet hos föreningarna, om man vill skapa en verklig ordning på. detta område.

Det synes mig också som om 1936 års statsskattekommitté inte har förrljupat sig särskilt mycket i dessa ting. Kommitténs betänkande innehåller på denna punkt ganska litet. Om kommittén tagit mera allvarligt på hithörande spörsmål, förefaller det som om den borde ha kunnat komma fram till en annan ordning än den, som nu i stort sett har upptagits i propositionen.

Överläggningen ansågs härmed slutad, varefter herr talmannen yttrade, att därunder yrkats dels att vad utskottet i den under behandling varande punkten hemställt skulle bifallas, dels ock, av herr Velander, att utskottets hemställan skulle bifallas med den ändring i förslaget till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, att 15 § utelämnades samt att därav föranledd jämkning vidtoges i ingressen.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner enligt dessa -båda yrkanden

och förklarade sig finna propositionen på bifall till utskottets hemställan oförändrad vara med övervägande ja besvarad.

-Herr Velander begärde votering, i anledning varav uppsattes samt efter given varsel upplästes och godkändes en så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet liemställt i sitt betänkande nr 21 punkten li, röstar J a;

Den, det ej vill, röstar

ÛJ; Vinner Nej, bifalles herr Velanders under överläggningen gjorda yrkande. Sedan kammarens ledamöter intagit sina platser samt voteringspropositionen ånyo upplästs, verkställdes omröstningen på. det sätt, att efter särskilda uppmaningar av herr talmannen först de ledamöter, som ville rösta för ja