Onsdagen den 6 maj 1942. NI 17- 67
Lagförslay om straff för överträdelser av vissa ransonerizbig-ïörfëflšfšlßfigtyftl mål om beslut av tillsynsmyndighet över registrerade understöd-sförenmg- ar - - - andra personalstiftelser;
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt clärå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
D) att de i ärendet väckta motionerna, i vad de icke kunde anses besvarade genom utskottets hemställan under B) eller C), icke måtte till någon riksdagen-s åtgärd föranleda.
1 § i förslaget till lag om förbud vissa fall mot handel med ransonerade varor lydde:
(i Kungl. Maj-ts förslagr) (i NÜSIGOÜÛBÛS f Öfslayf)
Har Konungen i anledning av rådande utomordentliga förhållanden genom särskild författning förordnat, att vara icke må försäljas eller eljest överlåtas annat än i den ordning, som i författningen angives, eller i den ordning och under de villkor vederbörande centrala kristidsmyndighet bestämmer, må efter Konungens bemyndigande den centrala kristidsmyndigheten, därest någon som idkar handel med den sålunda ransonerade varan i väsentlig mån åsidosätter av Konungen eller av kristidsmyndighet beträffande varan meddelad ransoneringseller prisbestämmelse, meddela förbud för honom att saluhålla eller försälgya eller annorledes överlåta sådan vara ävensom, i den mån myndigheten finner särskilda förhållanden därtill föranleda, övriga till myndighetens verksamhetsområde hörande ransonerade varor.
Förbud må ej meddelas i annat fall än då åtal blivit väckt för gärning å vilken förbudet grundas. Varder åtalet ogillat eller fällande utslag upphävt av högre rätt, skall förbudet omedelbart hävas av kristidsmgndigheten.
Har central kristidsmyndighet meddelat förbud enligt första stycket, må annan central kristidsmyndighet som erhållit i samma stycke avsett bemyndigande, i den mån särskilda förhållanden därtill föranleda, utsträcka förbudet att gälla jämväl ransonerade varor hörande till sistnämnda myndighets verksamhetsområde.
Förbud, varom i denna paragraf förmäles, skall delgiva-s vederbörande i den ordning, som angående delgivning av stämning är stadgad.
Herr Nordonson: Herr talman! Den föreliggande propositionen innehåller två olika lagförslag; det ena avser införande av vissa straffskärpningar för överträdelser av ransoneringsförfattningar, och det andra förslaget innebär, att de centrala kristidsmyndigheteriia - d. v. s. kommissionerna - skola kunna få beinyncligande av Kungl. Maj:t att förbjuda en näringsidkare att driva handel med ransonerade varor- ifall han »i väsentlig mån åsidosätter av Konungen eller av kristidsmyndighet beträffande varan rneddelacl ransonerings- eller prisbestämmelse".
l nuvarande brydsamma försörjningsläge är det naturligt att vi söka tillse, att gällande ransonerings- och pnsbestämmelser så noga som lnöjligt efterlevas. Härvidlag ha staten ochnlen stora ma-ssan av lojala företagare liksom allmänheten sgäloxffallet alldeles identiska intressen. Ingen bör tillåtas att driva sin näring på sådant sätt, att han tillskansar sig obehiiriga förmåner på sina
