Tisdagen den 12 maj 1942. Nr 18. 7
lnterpellation ang. flyttning arv centralfängelset å Långholmen. (Forts.)
Under senare år har vid olika tillfällen krav rests på att-de till långvarigt fängelse- eller straffarbete dömda skulle i större utsträckning än nu är förliållandet beredas tillfälle till friluftsarbete, likartat med det på centralfängelset i Mariestad samt på fångkolonierna Rödjan och Singeshult bedrivna. Innan kri- get började, hade Finlands fångvårdsväsende inrättat flera fångkolonier, varav den största var belägen i Willmanstrand. Denna kunde på en gång mottaga. 425 fångar. Dessa utgjordes av icke recidivister och sysselsatte-s dels med nyodlingsarbete, dels ock med väganläggningar. I Norge fanns före kriget en stor fångkoloni vid Opstad å Jäderen, där fångarna. utfört ett mycket gott nyodlingsarbete. I Danmark ha sedan lång tid tillbaka friluftsarbete å de jutska hedarna utförts av fångar, och vid Kölsen har en koloni så gott som året runt sysselsatts med märgelgrävning.
Med dessa närliggande utländska förhållanden för ögonen synes till saklig prövning böra upptagas frågan huruvida icke Långholmsfångarna m. fl. skulle kunna överflyttas till Svartsjöanst-alten, där tillfälle finns till arbete på åker och i trädgård, i stall, ladugård och hönsgård samt i olika hantverk. Staten borde härvid underhandla med jordägare på Svartsjölandet i och för köp av lämpliga jordbruksegendomar för fångklientelet. De svåraste och farligaste fångarna borde under sträng bevakning få arbeta inom huvudfängelset (Svart- sjöanstalten) och de övriga efter klar differentierin-g uppdelas i kolonier på olika lantgårdar, vars logibyggnader kringgärdade med taggtrådsstängsel skulle förhindra rymning nattetid. Aven under dagarna bör naturligtvis erforderlig bevakning av fångarna äga rum. Fångarna skulle härigenom beredas tillfälle utföra gagnerikt arbete till båtnad för stat och kommun och icke minst för dem själva. En sådan straffkoloni skulle i det långa loppet spara dryga utgifter för staten, å ena, samt producera betydande vegetabiliska och animaliska produkter för sjukhusens och vårdanstalternas räkning i Stockholm, å andra sidan, och ett sådant system skulle också avsevärt befordra fångarnas hälsa och arbetslust. -
Sverige har icke råd - allra minst i dessa dagar - att låta en- stor arbetsför grupp fångar bl. a. få sysselsätta sig med puzzlespel, som från ett håll föreslagits. Alla böra hjälpa till med nyttigt och behövlig-t arbete i landets beredskap.
Beträffande centralfängelset på Långholmen vill jag särskilt påpeka att det 111 luftslšydllêsyllpllllit Sett Väl knappast kan vara lämpligt med en stor straffanstalt inne 1 staden, som, därest kriget kommer över oss, skulle bereda myndigh-eterna och civilbefolkningen stora bekymmer.
Stockholms stad skulle förvisso ur många synpunkter finna det tacknämligt om detta fängelse med dess anskrämliga byggnader flyttades utom stadens hank och stör.
Övriga centralfängelser i landet böra naturligtvis också användas för fån - klientelet, men däremot kun-na kronohäktena utnyttjas för andra ändamål Måhända skulle nämnda lokaliteter bl. a. kunna utnyttjas för frigivna och utskrivna personer for fortsatt utbildning 1 det hantverksyrke, som vederbörande syssàat mtedlunder anstalistiden. Deras hantverksalster borde av en auktorisera cen ra or anisation unna för i - och privata buâker i landet. saljas till allmänheten genom konsumtionsocllllâlflleiëšâflfåvïslagda danhaltler Jaag oirn Fammarens tillstånd att -till statsrådet rådet finner läj S1-1 ie eplar emen et a ramstella fragan, huruvida herr stats - HIP 1g- VQI Ställa en utredning 1 den for staten, Stockholms stad och de internerade viktiga angelagenhet jag här Ovan berört
fršïstäâïšcsl proposition medgav kammaren, att ifrågavarande spörsmål finge
